Givetvis

...har jag som vanligt skrivit ett otal inlägg i mitt huvud, varit smart, lustig, och intelligent, och framför allt...helt lugn! Nu har det ju inte varit så, inte alls. Dagen för avfärd närmar sig med samma skrämmande hastighet som förra året. (The same procedure....) En hel massa grejor har faktiskt klarats av; inköp av duschbotten (först blev det fel, panik&gnäll uppstod, sedan nya tag...), tillhörande div. kromade artiklar, en fin disko i porslin, med tillhörande rar kran, golvkakel till "bad"rummet...ser ut som ädelträ..väggkakel (på rea!!) i vågit vitt. Nej, det blev inte pool-mosaik dena gången heller, men jag är glad ändå. Att spendera en hel dag härs och tväs mellan olika byggvaruhus, vitvaruhus etc. suger så mycket att jag slutar berätta här. Jag överlevde ialla fall, och äktenskapet också!

Annars är det ju same, same, med jobb, dans (extra mycket nu eftersom det snart tar slut...), och div. saker att komma ihåg, byta olja på bilen, måla vitt (igen!) i köket, göra extra nycklar, tala allvar med vikarien, med vik. trädgårdskille, med hon som tar hand om vårt ...yhe list goes ever on. Som vanligt tar pengarna slut, men vi hann ialla fall köpa champagne, och Chateauneuf du Pape...Dessutom har jag haft ihärdig torrhosta i månader, och kände till sist att det var dags för aktion...efter mamma så är jag lite lite nervös när det går "åt bröstet", jag har aldrig hosta i vanliga fall...Sagt och gjort, snälle Doc. skickade papper att ta med till röntgenkliniken, jag ringde dem på lördag morgon (!!) fick tid på måndag (!!!) och en halvtimma efter utförd röntgen kunde jag gå hem med bild och analys. Pas mal, pas mal du tout! Och där syntes ingenting alls av bad news...visserligen hostar jag fortfarande, men Doc. kommer förbi i morgon bitti för att lyssna och ordinera någon sorts "inhalation", vi får se...

Förutom mitt sedvanliga vansinne innan migrationen, så lade jag faktiskt en del energi på att fotografera vackra rosor att dela med mig av. Jag skulle tagit flera serier, för nu är den absolut finaste rosentiden, och klängrosorna växer precis hur som helst, men.....som vanligt när jag har amitiösa projekt, så stupar de halvvägs. Hur som, jag gör ett inlägg med bara rosor....hoppas jag kan få in det efter detta...

Att åka till Sverige är annars alltid en blandning av glädje och.....ja vad heter det? "misgiving"?

Jag försökte förklara för Mr. hur jag könde det, då vi häromdagen såg en yngre man korsa gatan. Han var i 25-30års åldern, med slapp kostym, lite längre hår i nacken som lockade sig...såg hyfsat cool ut som bara en wannabe-"cadre" i Frankrike kan göra. Och det slog mig att det är en typ jag inte sett i Sverige. Det känns som om alla klär sig för att se ut att ha samma ålder, de rakar sig (ja vi talar män nu) på huvudet för att slippa ta ställning till sin ev. frisyr, de har varken långa eller korta byxor, utan denna hemska hybrid som är en korsning av short, och fritidsbyxa...kaki går väl utan att nämna....de är liksom som pulvermos, de svenska männen...så trista!! Ja ja ja! jag generaliserar, men många ser just sådana ut, och jag tycker det är tråkigt. Kvinnor har det ju oftast lite bättre vad det gäller att välja look, men även där går det mesta i likriktningens tecken...antingen är det "fritids-slappt och bekvämt", förmodligen från HM, så att alla ser likasamma ut, eller också shabby-chic á la "Odd Molly", eller stirent som Filippa K...boring! Well, nog gnällt, jag är varken hip, chic eller cool själv, klädd som jag är i sådant som var modernt ett annat år (tack alla arbetsgivare), eller för stort (tack VV!), men ändå....I shudder!

Kanske kanske blir det något mer skrivet innan det blir Koloniliv, vi får se. Hursom avslutar jag nu, för att tampas med de där rosenbilderna...

Fast jag måste ändå lägga till en bild här, som jag lyckades knäppa vid ett rödljus i Villeneuve Loubet.... "Förr i världen var himmelen blå..."