Jag vill så gärna blogga

....ändå får jag inte riktigt till det. Så många tankar som jag skulle vilja dela orkar liksom inte ända fram till kvällen, som ju är den enda tiden som egentligen finns för mig och min blogg. Ibland känner jag ett behov av att ständigt gå omkring med en diktafon...detta förutsätter givetvis en sekreterare, och vad är väl bloggandet då? När det kommer via någon annan? Nu löper jag ju i och för sig inte den risken, och det är väl lika så gott det. Så småningom får jag nog rätsida på det hela. T ex undrar jag fortfarande varför jag överhuvudtaget håller på.....samma som jag undrar över Facebook. Vad är det som gör oss så ivriga att dela med oss så här? Är det möjligheten att bli sedd? Eller har vi ett så stort behov av att dela med oss för vi tycker att vi har bra, eller rät åsikter? Jag kan ju bara bedöma utinfrån mig själv, och ärlig som jag försöker vara kan jag bara svara; Jag vet inte. Inte alls! Det stör mig. Jag är en enveten jävel som helst vill ha förklaringar på allt. Dessutom vill jag gärna vara så ärlig mot mig själv som jag bara kan, och här går jag alltså helt bet! Nåja, jag kommer väl till rätta med detta vad det lider. Just nu skall jag dra mig tillbaka för att laga middag, och under tiden fundera vidare......

*

Jag har både ätit och druckit gott, och dessutpm avslutat boken "Lucky" av Alice Sebold. Wow! Hon skriver på ett nästan smärtsamt ärligt sätt, och ändå med en medvetenhet om hur hon var, mot hur hon blev. jag förklarar illa, men kontentan är ändå att hon berör mig rejält, på ett positivt sätt. jag har aldrig läst om våldtäkt tidigare, ialla fall inte annat än som ett inslag i någon polisdeckare, crime, forensic whatever. "American Psycho" räknas överhuvudtaget inte!
För den som inte läst Sebold kan jag rekommendera henne. Hon skriver om både besvärliga och hemska ting, men hon gör det med en befriande klarsynthet som jag gillar. Döm själva!

Tanken ikväll var att jag skulle fräscha upp layouten ytterligare, men jag har nog inte energin till det. Hur som, så skall jag städa lite bland mina tillägg till höger. Där finns för mycket som jag lämnat bakom mig vad gäller bilder (kanske kan de få vara kvar) och andras bloggar. Hädanefter blir bara sådant visat som passar min nya inställning. Nämligen att bara de som skriver bra får ett utrymme, och absolut inget kommersiellt tjafs! Med bra menar jag då läsvärt, screw grammatik!
Kanske verkar jag snobbig, men det är ju så som jag känt, och kanske nämt tidigare....livet är kort, och blir inte längre, så jag försöker i möjligaste mån göra mig själv till lags först. Att jag sedan är lika konflikträdd som de flesta andra jag känner gör det bara ännu viktigare att någon gång gå på den helt egoistiska linjen. Robertson Davies, en kanadensisk författare jag just läst om igen gör skillnad på egoist och egotist....jag återkommer till detta vid ett annat tillfälle. Han är förövrigt lysande på ett kanhända studentikost och intellektuellt sätt. Mycket symbolism och skröna. I like!
Ingen har mindre aning än jag om var detta inlägg startade, mendet känns riktigt trevligt att ha kommit igång igen! Nu drar jag mig tillbaka med nästa bok; Mikkel Birkegaards The Library of Shadows. En historia som tydligen handlar om en sammanslutning av bokälskare, och läsare som sedan Alexandrias bibliotek förvaltat en gåva/hemlighet/förmåga att påverka genom böcker.....
Lite Da Vinci-kod kanske, men jag hoppas på bättre. Och en bok om böcker och dess anhängare kan väl inte vara bara dålig?