Fängslande misär.

Jag har just påbörjat Carsten Jensens senaste bok, Vi, de drunknade. Det är en sällsamt bister historia som på ett sätt liknar alla andra skildringar om hur svårt, hårt och fattigt det var förr i tiden, men...Jag känner inget drag av sentimentalitet, ialla fall inte av det slaget som blir så tråkig efter hand, den där känslan av att man skall vara glad att man är född nu, för det var hemskt förr, fast bättre....Jag förklarar illa, men who cares? Jensens bok fängslar mig, med sitt språk som gör att jag med en gång ser alltsammans framför mig, med uppläggningen av berättande i vi form. Vem berättar? jag är inte så säker, och tror inte att det spelar någon som helst roll heller. Historien drar mig med sig, och jag läser fort, fort, förmodligen missar jag en del...Den lär i vilket fall som helst tålas att läsa om igen. Tyvärr är min fantasi och inlevelsförmåga ibland onödigt skarpa, därför hoppade jag raskt över kapitlet om Karo.....Efter nästan ett halvsekel på denna jord finns det saker jag inte behöver få sktivna på näsan längre. Varken hur, eller varför är gåtor längre, tyvärr.
Jag hoppas komma iväg till mitt lilla bibliotek på lördag för att där returnera böcker av blandad karaktär. Bl a har jag innan Jenesen läst en intressant bok av en Andrea Levy. Hon är från Jamaica, men skriver från England. Boken heter Small Island, och jag tog den av en slump, helt säker på att jag inte skulle läsa den. Ämnet verkade tveksamt intressant, men jag läste, och blev ganska hänförd av historien. Jag rekommenderar, även till dem som vanligtvis inte läser om invandrare och innevånare i det Brittiska väldet vid tiden för andra världskriget. Vidare blev det en antologi med Philip K. Dick, gammal (nu död) sci-fi räv av en enastående sort! Det känns lustigt att läsa äldre sci-fi, och fastän jag inte gillar noveller läste jag t hela boken. Det säger en del om både Philip och mig! Stephen Kings' Liseys Story var inte särskilt underhållande. Jag brukar gilla herr Kings alster as a rule, helst nu när han ofta tar bort den värsta fantasin och skräcken, men här? Nja...En konstig bok som heter End of State råkade följa med hem. Den var något så märkligt som en fantasy-typ bok med kristet budskap! Hå hå jaja, man kan råka på mycket på bibblan! Den ingår tydligen i en redan känd serie skriven av någon annan, och är en sorts frilans-fortsättning....Jordens undergång i Washington, kongressen Vita Huset.....well well!
Jag drar mig nog tillbaka med Carsten nu.