Tidig morgon i grått

Midsommardagens morgon verkar gå i grått. Fast det är himla tidigt ännu eftersom hundkräket helt enkelt vägrade lyssna då jag för andra gången försökte stävja ett alltför tidigt uppstigande. Hon var hungrig helt enkelt, och jag hade att välja på att gå upp, eller bli trampad på i sängen utan en chans till mer sömn. Nu blev det ju inte mer sömn efter utfodringen heller eftersom jag stod ute i snålblåsten i bara särken och väntade på att vilket ögonblick som helst bli regnad på. Nu sover kräket, mätt och lugn,medan jag ligger med en överhettad dator på bröstkorgen och är tveksam till att fånga denna dagen... men frukosten hägrar i den snaraste framtiden, så det skall nog gå. Problemet är ju att när man är "houseguest" som jag ju är förnärvarnde, så vill man inte störa. Visst man får, och ibland till och med ombeds att känna sig som hemma, men ändå, det låter sig inte göras på ett avslappnat sätt. Att duscha väsnas mindre, men frukost är ju så mycket roligare att börja med. Helst en dag som denna som verkar vilja gå i grått, och kanske även vått. Vi får se...
Jag har i alla fall läst utt min Barbara Pym, "Some Tame Gazelle". En lågmäld trevlig bok om den engelska landsbygden, med dess "spinsters", "curates", och eviga thé-drickande. Titeln är ett utdrag ur följande:
Some tame gazelle, or some gentle dove:
Something to love, oh, something to love! av Thomas Haynes Bayly.
I den andan går boken, som som sagt är trevlig, och mycket opretentiös. Det skall bli trevligt att nu botanisera i kära Cara's bokhyllor efter en passande motvikt. "Galileo's Daugther" som jag har med mig sparar jag nog till besöket hos Lillebror. Nu har jag just tittat närmare på Mr Haynes Bayly, men han verkade inte riktigt vara min stil, så jag struntar i att länka till honom. Klockan är nu tjugo över sju, och thé står högst på listan. Bonne journée!