sista tiden. Jag vet inte riktigt av vad, men tiden (som jag ju vet har samma fart jämt) har sprungit iväg, och inget blir skrivet här. Man hade kunnat tro att när jag vann den segslitna striden över CanalSat så skulle allt vara bra efteråt. Så är dock icke fallet. Jag sade upp kontraktet, fick det bekräftat efter månader och extra inbetalningar, bara för att finna att vi nu har eländet ändå, gratis! Visst kan det vara kul med gratis TV, men om jag nu valde bort skiten hade jag ju gärna sett att jag slapp den också. "Man måste ju inte titta", kommer in bra här, och nejdå visst inte! Men om man är två, så brukar det vara så att en tittar, och den andra hör.....Oh well, jag skall inte vara för gnällig. Jag har just fått en trave böcker av en vänlig själ, och med en bok i handen är jag i stort sett helt frånvarande.
Anita Brookner upptäckte jag för många år sedan. Hon var intressant, och jag hade inte direkt läst något i hennes stil tidigare. Sedan läste jag en rad av hennes böcker, och tröttnade radikalt på försynta kvinnor som bott hemma hos far och mor för länge......Fast filmatiseringen av "Hotel du Lac" var trevlig.....Anyhoo, "Look at Me" verkar vara i sann Brooknersk anda, men nu vet jag vad jag har att vänta, eller kanske ändå inte, för Fanny i boken verkar både klipsk och irriterande fadd samtidigt. Det är svårt att lista ut vad som skall hända, men boken är tunn tunn, så det ger sig alldeles strax.
Kära väninnan är riktigt entusiastisk över Fabers "Sugar", jag hoppas kunna finna den på bibblan på lördag....Jag skall "arbeta" alldeles ensam för första gången, och hoppas få lite tid till att leta i hyllorna. Det är intressant att se vad folk lämnar in och tar ut, ibland läser dem inte alls vad man förväntar sig. Men oftast är det deckare, eller romantiska berättelser. Jag har inget direkt emot olika typer av polishistorier, men märker att jag läser sådant alltmer sällan. Jag har liksom inte tålamod, utan plöjer igenom sidorna. Förutom när jag läser en god gammal Dorothy Sayers, eller något liknande. De var inte så himla blodiga förr, historierna. Detta skrivet av en som läst sin beskärda del av "forensic" à la Scarpetta...
Bla, bla, bla...jag skriver och skriver, men det känns inte som om det leder till något vettigt. Klockan är över tio, så det kanske räcker. Det har varit bara halvdags-arbete idag, samt lunch hemma hos Amerikanska Väninnan, och sedan orientalisk dans. Inte direkt någon betungande dag, men få saker är så trevliga som att lägga sig, så...Disk, hundpromenad etc. etc.