Visserligen ligger jag vaken ibland och tänker på koloniträdgården, men det är långt till våren, och lika långt till Sverige, så böcker fyller gott och väl behovet av verklighetsflykt. Jag har just svamlat iväg en kommentar på Läser&funderar. Nu när jag är lite mer van vid livet i cyberrymden känner jag mer och mer sällan (kan det heta så?) behovet av att redigera, att bli förstådd...men, förhoppningsvis funkar det. Kanske vänjer sig folk vid att jag skriver först, och inte ens tänker efteråt. Själv läser jag glatt vidare i Patchett's bok. Visst kan jag känna att "Hallå!", vad är detta för tjejer det handlar om, men tonen är ärlig, och vem är jag att ifrågasätta andra människors vänskap? Själv har jag ju inte upplevt särskilt mycket av det under de tidiga vuxna åren. Jag reste bort, gifte mig...annat liksom.
Hur som, det är som sagt intressant och roligt, och jag behöver inte spara på krutet längre för amerikanska vänninan lånade ut en bok som hon rekommenderade å det varmaste; "Loving Frank", av Nancy Horan. Det jag vet om Frank Lloyd Wright är inte värt att nämnas här ens, så det skall bli spännande. Det enda jag vet är att hans älskarinna var god vän med Ellen Keys......interesting!
Ann Patchett påminde mig förresten om Allan Gurganus. Han var hennes lärare "way back when", men även författare av en bok jag minns med glädje; "Oldest Living Confederate Widow Tells All". En "tall tale" om någon, men så underhållande. Och jag lärde mig en hel del om det amerikanska inbördeskriget. Rekommenderas, också.
Men, som jag skrev hos L&f, egentligen finns det ju bara så många historier. Kanske är det inte så konstigt att man blir mättad och känner att "Gäsp....jaha ja". Jag vet inte riktigt hur man skall fortsätta att tänja gränserna. För mig är det i första hand underhållnig och verklighetsflykt som eftersöks. Fast det är ju inte heller riktigt sant. Minst lika viktigt är att jag får lära mig något nytt, att förhoppningsvis få den där "aha!"-upplevelsen. (Den avstavningen gott folk!) Jag hävdar å det bestämdaste att man kan dra lärdom av alla böcker. Alla och alla, gränser går nog någonstans norr om Catherine Cookson.....
3 kommentarer:
Och vad lär vi av "The millionaires unexperienced love-slave"...? Att vi inte ska läsa böcker med liknande titlar, kanske! Haha!
Som vanligt skriver du tänkvärt. Jag reagerar bara på din liberala och öppna inställning till folk - men du är ju skytt! Jag dömer gärna och ofta folk och deras vänskap eller you name it (ja du vet ju hur sådana som jag funkar, du är ju gift med en i samma stil - det måste vara min jungfruascenedent). Till skillnad från dig dömer jag både böcker och folk i dem och deras fiktiva liv. Och även om du inte har någon vidare erfarenhet av väninnor i unga år så har du väl sunt förnuft? Är det sopiga brudar det handlar om så tycker du ju det!
Du märker kanske att jag försäker få dig över på oss kritiska gnällspikars sida...haha! Fast då vore du ju inte Danette längre... Och kanske du då skulle döma mig också - hu!
Loving Frank har jag läst gott om förut. Låter spännande.
Patchett - är det hon som skrev Bel canto?
Här skrek jag just ett totalt Unprintable! jag svarade om inte ekegant, så åtminstone vältaligt och hyfsat genomtänkt,bara för att goofa själva publiceringen......
Nåväl, kära Gnällspik. Sanningen är att Lucy Grealy retar skiten ur mig, men det är ju inte min reaktion till hurdan HON är som är intressant. Utan jag måste ju acceptera att hon är en person i en bok, till och med en "riktig" person i en biografi, och därmed behöver jag ju inte döma henne, i alla fall inte om det är BOKEN jag talar om. och kära vän, hur skulle jag kunna döma dig? Du är ju, tillsammans med den andra jungfrun precis vad jag behöver för att vara förankrad i verkligheten....Du kan aldrig bli LG i min värld! Hihi!
men läs boken om du får tillfälle! Den har andra kvaliteter än att reta gallfeber på en.
Och javisst skrev Patchett Bel Canto. Jag kom att tänka på just den när jag såg Ingrid Bettancourt på TV härom veckan....
Tack söta du! Jag skulle vilja säga att det snarare är sådana som vi som behöver vidga våra trånga vyer med hjälp av dig...
Men är inte läsarens reaktion ganska intressant egentligen? Du kan ju fundera på varför du retar dig på Lucy - vad speglar hon i dig osv...
N'est pas, mon ami?
Skicka en kommentar