När jag nu ändå håller på; (detta är ju nr.2 fastän det kommer först..)

Jag har helt slutat att titta på naturprogram på TV.Så är det, och minns inte exakt när det hände. Varför däremot är lätt; det känns som om det hela går ut på att visa antingen djur som blir
a) uppätna
b) utrotade
c) svälter/torkar ihjäl
osv. osv.
Efter alla dessa år minns jag fortfarande den (kanske) första naturfilmen i mitt liv. Gökungen som växte upp som en stor klumpig parasit i den lilla sävsångarens (kanske) bo.....han puttade ut alla de andra ungarna, som drunknade i vattnet nedanför boet. Jag grät....floder. Sedan dess har jag visserligen sett både lejonet Simba, Jan Lindblad i Guyana, Costeau....you name it. Men ändå, det känns som om det oftast bara är dåliga nyheter. Och visst, naturen är "grym", och Guds vägar outgrundliga...Men varför skall man titta på det? Jag vet ju nu att de starka äter de svaga, och det kommer tydligen ingen förändring på det. Och jag vet ju att isen smälter och isbjörnarna på stå på två ben nu, på isflaken....men att se det igen, och igen. Kommer det verkligen så många nya tittare hela tiden, eller är det bara så att "vi" gillar att se kampen mellan de starka och de svaga? Att många verkligen tycker det är kul? Man undrar.....


Som den djurälskare jag är har jag åtminstone donerat små summor till franska djurskyddet, WWF och Nordens Ark. Det får räcka så.....