Så är det då äntligen

... da'n före da'n! Solen står som spön i backen, morgonens arbete är avklarat. så tillika lunchen. Mr. gjorde pastasallad...Mmm!
Jag ligger i startgroparna för en liten jul-ansträngning; marinera kalkonlåret, göra ett par rullader av tunnbankat kycklingbröst (typ som i ox-..), kanske sätta den tredje satsen glögg......
Jag är "the Queen of procrastination" så vi får se hur långt jag kommer. Ju närmare aftonen jag kommer, desto mer ointressant ter sig hela jul-hallået. Kanske beror det på avsaknad av familj (antingen någon annastans eller död, eller inte ens existerande), who knows? Eller också är det så att när man bor utomlands har valet att slaviskt "vara svensk" hela vägen, eller också kan avdramatisera det hela. Fatta mig rätt, jag älskar julen, eller kanske idéen. Drabbas aldrig av ångest, även om jag minns att modern verkade streta emot tanken på en jul med föräldrarna har jag själv aldrig behövt ta/släppa/leta fram den känslan. Tvärtom är julen idel trevligheter som Kalle Anka med mina hjältar Piff och Puff, glögg i mängd, blinkande ljus, you name t, I like it!
Det kan också vara så att efter så många jular annorstädes har jag fått ett annat perspektiv. Här bestämmer "mina" fransmän varje år vad jul-temat skall vara; guld och rött, natur, silver och lila......Hemma vek vi, med andäktig vördnad ut glittret ur tidningspappret....glittret blev svartare för vart år, och där var "mammas fågel", röda paviljongen, kulorna..färre för var jul.....Visst finns det en trygghet i traditioner, men också något obönhörligt, något som kan sluta med om inte katastrof, så i varje fall ångest, tristess och ledsamheter. Hemma var det heller aldrig tal om att ha någon annan än familjen på besök till jul. Släkten hade sitt, och eventuella ogifta tanter och farbröder fick förmodligen vara med på något hörn, någon stans, vem vet.
Andra ensamma bekanta fick förmodligen skylla sig själva...Sorry, jag låter elak och bitter, vilket jag inte är, det är bara det att julens budskap är väl egentligen ett av samvaro och generositet? Även jag som inte är vare sig särskilt "god" eller kristen, kan väl låtsas som om det inte är så. I år blir det ialla fall jul på tre man hand; Mr. och M och jag, och det är helt OK. Mr. får en trist klapp som är ljusår från den väderstation jag hade ögonen på (För dyr, för långt bort, för sent...), det blir ett par cheapo-tofflor från den lokala supermercadon. Slut på undanflykter vad gäller snabb-kissning på gatan av M.! Jag har två paket från två kunder, ett par jeans (tror jag) samt något litet litet...jag gissar på något som pryder, eller en liten tvål.......
Så är det gott folk! Jag säger
GOD JUL!
och hoppas ni alla får en finfin helg.