Veckan har varit lång,

med extra arbete, och nya bekanta på nätet. Jag lyckades få kontakt med en chat-group vars medlemmar, liksom ju jag själv, har Moebius Syndrom. De är amerikaner, och någon från Kanada, och vilket välkomnande jag fick! Helt sanslöst! Det kändes bra att få kontakt med "likasinnade", nu när jag funderar på den där operationen. Men mer om det efter den 15:e, då jag skall träffa kirurgen igen, och fatta ett beslut....

Efter att ha blivit påhejad (tack Soffi! tack Ylva!) för att jag vågat visa mitt halvporträtt, känns det som att "what the hell", jag kan ju lika gärna strunta i halvmesyrerna, och göra det ordentligt!

Voilà, så var det gjort! Det gjorde ju inte ont alls! Att blogga är ett sätt för mig, har jag upptäckt, att jobba vidare på att bara vara mid själv. På så sätt är det egentligen ganska bra att inte få så många kommentarer. (DU är alltid välkommen Ylva, och alla andra som vill också, givetvis!) Vad jag menar är att jag utan kommentarerna inte behöver lägga energi på att försöka modifiera det jag skriver efter vad jag tror att folk vill läsa.

Men, nog om detta just nu. Staen har äntligen tänt julbelysningen, och jag skall försöka fotografera prakten. Jag är kitschig at heart, och vill gärna försöka dela med mig av härligheten.

A bientôt!