....att ingenting kan stoppa naturkrafterna. Trots en mer än lovligt gnällig vinterperiod så är jag där igen, hos Carole, något sammanbiten, men ändå glättig och pratsam. Medan hon sliter håren av mina ben och bikinilinjen ("du vill väl inte se it som en mormor?") pratar vi om vad som timat sedan sist. Eftersom jag alltid kommer någon månad försent till våra duster mot min natur finns det alltid något. Sonen (hennes) som är så duktig, men blir gammal i förtid, tidens tand på oss, hur att glädjas åt livet men inte låta det gå för långt, mina kunder, min uthyrning.....oftast tar det en dryg timma, men tiden räcker aldrig till för att vi skall hinna tömma ut våra samtalsämnen.
Denna gången fick jag en ny liten överraskning. Jag har nått Nästa Stadie i mitt åldrande (eller ett av dem ialla fall, ibland händer mycket samtidigt). Carole tog ett tag över mustachen (ja, sadly), och ögonbrynen (jag lutar åt en Marlene Dietrich-look för tillfället) och sa; "il faut quand même utiliser le contour des yeux, maintenant, Danette". Jaha, det är alltså dags för ögonkrämen nu! Jag som varit så nöjd med att jag (äntligen) krämar ansiktet två (2) gånger/dygn skall alltså börja kombinera två (2!) krämer under ögonen.....jag fick prover....vi får se.....Redan att jag snart använt en hel burk med ansiktskräm för mogna(re) kvinnor är en seger, jag kan inte lova mycket mer än så. Visserligen är jag fåfäng, som de flesta, men krämer!
Nå, naturen innebär ju inte bara förfall och undergång, utan också nya glada tag. Just nu har jag lust på att sy igen. Detta brukar drabba mig vid denna tiden, för att sedan liksom falla i glömska, och sedan bara blekna bort....I år hoppas jag på mer. Under mitt första äktenskap, i Afrika, var jag gift med Busuyi, som hade examen i design och tillskärning från någon dansk skola. Han lärde mig hemskt mycket om allt vad det innebär att verkligen sy. Tack vare honom skulle jag aldrig backa på en kostym, kappa, aftonklänning, bröllopsklänning....you name it. Det är bara det att jag alltid behöver mer tid och utrymme än jag har,och framförallt att jobba utan avbrott. Nu har jag ialla fall tittat på lite olika sites som t ex. Odd Molly och den där siten som Ylva hade häromsistens, och jag får ju säga att svårt att sy dessa snygga svindyra plagg är det inte! Det är bara en fråga om att göra det. Kanske denna sommar, jag har ju sparade tyger, knappar, spetsar, band......så snart jag har; installerat vatten och avlopp, byggt min pergola, designat om halva trädgården, odlat ett halvårs behov av ekblads-sallad.......the list goes ever on!
Afrika förresten, det var en upplevelse på många många sätt! T ex. att stå i butiken/ateljén och ta emot beställningar på kläder att sy. Oftast hade kunden med sig tyget, köpt på marknaden, oftast lite onödigt lite tyg i förhållande till plagget som önskades. Vi hade tonvis med europeiska och amerikanska modetidningar och gamla mönsterböcker. Där fick kunden peka på en modell, sedan mätte vi och sydde. det låter smidigt och smärtfritt, men nej! allt var en kamp. Om centimetrar, pengar, klädsamhet, tid etc. En kamp som sagt! Men det var roligt, och lärorikt, och jag hoppas jag inte har glömt alltför mycket syknep, för egentligen älskar jag att sy. Och jag har ju till och med köpt en "french-curve" och en tillskärarbok för att friska upp minnet. I sommar!...........
4 kommentarer:
Du KAN alltså verkligen sy... Om, om om om , jag någonsin gifter mig igen - vill du sy min klänning då? Lite 1910-30-tal så där...
Jaja, det lär knappast bli aktuellt, men bara som tankelek?
Visst är det jobbigt md allt man vill göra och hinna med, alla de där sakerna som man känner är viktiga för en, som man tycker om och som man vill göra - så finns det ingen tid för dem. Hur viktiga är de då kan man fråga sig? Eller är det bara så att tiden inte räcker till? Eller prioriterar man dåligt? Eller är det för att man måste jobba för sin överlevnad? Om jag inte var tvungen att sitta med HQ så vet jag att jag skulle hinna såååå mkt mer. Så klart.
Sådanan här tankar kan få mig helt förtvivlad, det där att man inte hinner med det man EGENTLIGEN vill...
Det ÄR deprimerande, absolut! Kanske är läxan vi skall lära oss, att som sagt, prioritera på ett vettigare sätt. Att man blir förtvivlad måste väl ändå visa att man VET hur fel man egentligen gör?
Usch vad allt är besvärligt!
Men vad roligt att läsa vad du gjort!!!!! Mer av det! Förresten, du kanske har bilder att visa o kan berätta nån gång? Vi är ju liksom grannar, haha! På nåt café i solen, kanske...
Vi delar faktiskt en passion - tro´t eller ej, men jag har också sömnad som en stor passion - dock inte sånt avancerat som du gör. Har sytt enkla kavajer o faktiskt en vinterkappa i julklapp till mor en gång, för länge, länge sen.
Men, men those were the days... Har dock best. på gardiner nu. Tänker inte be mina sömmerskor (hade ju ateljé i stadsbutiken) utan tar slantarna själv. 160:- för 2 längder, ingen förmögenhet, men behövande till min nya bostad.
Och skoj att sy!! Har inte sytt på åratal men bara ääälskar det. Jag har t.om en vävstol jag köpte till vår 1:a lgh nerpackad. DET är kul må du tro! Men just nu har jag annat som är så kul - så det kommer att dröja innan den kommer upp.
Nu planerar jag nästa resa - ååååh, vad kul det ska bli! Men jag är lite nervig, hur tusan ska jag få igång den lägenheten??! Ska bli mycket intressant att se. Häftigt med nya utmaningar.
Hoppas livet är bra med er!
Här är vi totalt INSNÖADE! Vet inte när jag sist sett så mycket snö, haha! vår?? Ja du, jag har ju ett ställe i solen så jag lovar - jag gnäller icke!!
Ha det gott!
Kramar Eva
Hej Eva, kul att du tuggar på bettet så intensivt! Jag hjälper gärna att "få igång", fast du verkar ju vara energisk för två!
Vävstol ja, syslöjden i skolan...där vävde jag ett kort stycke matta....tuskaft kanske??
Det verkar kul, men för en mer tålmodig människa kanske, lite i stil med att knyppla, det blir ju loksom inget av det. Fort nog, skall tilläggas.
Tyvärr har jag inget att visa från "My African Years", mer om det vid annat tillfälle.
Ha det gott i snön!
Skicka en kommentar