...skriva nu. Jag är trött i huvudet och i ögonen efter att ha tampats med diverse sites där jag annonserar vår, och andras lägenheter. Tråkigt, frustrerande och...boring! Men, eftersom jag gnällde så i förra inlägget så får jag ändå lägga manken till och berätta att VÅREN äntligen är här! Vi solade näck på grannterrassen i eftermiddags! Quelle joie! Jodå, jag använder solskydd, huden börjar bli torr och trött, och det där hålet i ozonskiktet vill jag inte ens nämna nu, nog gnällt! Jag hade inte kameran med, vilket var synd, för blomknopparna på blåregnet svällde inför mina ögon, och vi såg största gräshoppan sedan Egyptens plågor! Knoppar på körsbärsträdet vid morgonpromenaden har jag ialla fall kort på. Håll till godo med de så länge, även om de är ofokuserade.
Jah hoppas kunna hålla er uppdaterade om vårens framfart nu. Jag vet hur fort det kan gå. Först frys och gnäll, sedan blommor och värme och alla vårkläder inpackade i garaget, till ingen nytta och allmänt förtret.
A bientôt...
7 kommentarer:
Hejsan! Det ska bli jättekul att besöka dej och se och läsa om vad som händer där borta. Kul att se ett annat land från datorn.
Kramis Åsa.
Hej Åsa!
Vad trevligt med ny besökare! Välkommen!
I Svedala är det snöglopp och 2,5 plus...Inget näckande här... KRAM!
/Lena
Var inte ledsen, det småblåste lite, jag blir säkert förkyld....
Kram på dig!
Det låter underbart att näcka, du vet ju att jag gillar sånt - men var var grannarna... Vet de att ni låg nakna på deras terass?haha...
här är typ 5° och grått, men ändå...VÅR!
Hej, hej!
Hittade in till dig via Smultrongården. Så trevlig blogg du har, speciellt för en frankofil som jag!
1999 var jag med man och barn på resa i södra Frankrike för att "reka" lite, för redan då hade jag drömt om att flytta dit i många år.
Min man var t.o.m på anställningsintervju i Toulon.
Men med barn som inte ville lämna sina vänner, en make som inte ville bryta upp från det vi hade byggt upp här hemma, så rann det ut i sanden. Men jag hoppas fortfarande, att en dag, så...
Därför njuter jag av att läsa om människor som "lever min dröm".
Hit kommer jag gärna tillbaka!
Kram
Helen
Hej Helen, välkommen! Trevligt med en frankrikevän, även jag efter 18 år här nere ibland inte känner mig särskilt vänskapligt inställd längre....men på det stora hela är här underbart. Roligt att du vill fortsätta titta in. Kanske skall du klicka på vår website också, längre ned...
Skicka en kommentar