.....helst denna hösten när vi kom ned tillbaka hit så sent. Om några dagar blir jag ännu ett år äldre, och det är första advent, och till skillnad från förra året har vi underbart väder, vilket gör att julstämningen har ännu svårare för att infinna sig.
Hursom så är det OK på det stora hela. Fast jag saknar mina vänner...jag saknar Country Girls' rappa kommentarer som håller mig kort, och kära Lena, som tar mig ut på nya djup. Jag saknar min bror, som får mig att tänka efter igen. Och Birthe, som får mig att ifrågasätta....listan är lång, och jag känner mig fattig, solen till trots, som inte har mina kära att värma mig vid.
Därmed inte sagt att livet inte är helt OK. Astman ger sig visserligen tillkänna med jämna mellanrum, men jag har precis lagom med arbete, relationen till Mr. är perfekt, och jag kan egentligen inte komma på något som felar. Och ändå.....mina vänninor!
Låter detta patetiskt? Jag känner mig inte sådan alls, utan bara för en gångs skull (?) ärlig i mitt behov......För visst behöver väl alla sina medmänniskor, sina vänner, sina nära (eller långt borta) och kära? Efter att ha vuxit upp med uppfattningen av att behov = svaghet, känns det skönt att lämna just det bakom mig.
Var ni än är, vad ni än gör kära vänner, så tänker jag alltid på er, och saknar er ofta, ofta....
5 kommentarer:
Kära, fina vän - hoppas att det är någon tröst att vi alla (kan jag garantera) saknar dig tillbaka, minst lika mycket! Och till våren så ses vi igen.
Men det klart, tänkt vilken lyx det hade varit om vi bodde nästgårds från varann och kunde springa hos varann var och varannan dag. I nästa liv??
Det får bli långbesök à la Austen nästa sommar igen.
And how!? Sådant är alltid trevligt att se fram emot, och kan ju planeras i det oändliga! Hoppas att du har fått iordning trädgården tills dess, för som du märker börjar jag ju bli riktigttill åren nu.....
Jag vill bara luta mig i en skön fåtölj, med en bok, under ett parasoll, med en GT.....
Åh, det ska du absolut få göra. Du ska sitta under ett spetsprytt parasoll medan jag själv kröker rygg i köksträdgården to be alternativt slår ängen med lie...
Ja som i Cold Mountain....pax för att vara Ada, eller var det den andra?? Ja hon som bara läser och spelar piano ialla fall!
Bises!
Ja kära D. Fick njuta alldeles för lite av ditt sällskap i sommar. Det måste bli fler och längre tillfällen. Jag är också väldigt tacksam för de få vänner jag faktiskt försöker odla och sköta om, även om det som sagt blev för dåligt i sommar med dig... Jag är liksom en produkt av mina vänner, lite av varje bor inom mig... Nu är det dags att gå till arbetsförmedlingen... Hmmmmm.
KRAM/Lena
Skicka en kommentar