Ur askan i elden...and then some.

jag kommer alldeles precis från en förvirrande chat-session med Countrygirl. Det är alltid lika roligt, och som sagt förvirrande, och jag blev skälld på för att jag är lat och inte bloggar så ofta som sig bör. Hon har helt rätt, givetvis, och det är med skammen rodnad på kinderna som jag kröker rygg över tangenterna. Nja, inte riktigt, men jag har varit på väg länge, och så kommer det ena efter det andra ivägen.
Det har varit lite extra jobb, vilket ju är bra med tanke på den stundande sjukledigheten. Sedan har jag börjat på La Gymnastique Volontaire på tisdag och fredagkvällarna. det plus min dans fyra timmar på mändagskvällen gör det lite snärjigt.men det största skälet är väl att jag ahr svårt att finna det lugnet och den ron jag behöver för att få något vettigt sagt....
Jag läser också. Just nu är det ju carsten Jensen och hans sjömän som nästan hemsöker mig. Efter några kapitel var jag så nedstämd att jag lånade hem lite blandad kompott från mitt lilla bibliotek; istället för Keats blev det V. Sackville-West. Hon krev ju i många många år om engelska trädgårdar, planering av desamma mm. mm. jag fick fatt på en diktsamling i fyra (årstider) delar i en föredömligt högtravande stil. Intressant för en som jag, som inte läst lyrik....För att pigga upp mig efter Hr. jensen tog jag också en Iain Banks. Jag gillar honom skarpt, inte minst hans sci-fi som är briljant och mindblowing, men detta var ordinarie fiction, och oj! wham bam! tack för den deppen! The Wasp factory var visserligen lika bra som man hade kunnat hoppas, men ämnet! Här gick jag raskt från en död hund till flera stycken, and then some! I högen som är oläst ligger det ett par böcker som kanske kan trösta mig, bl a Julian Barnes bok om Conan (sir Arthur) Doyle och en George jag inte minns namnet på i skrivande stund. Vi får se.

Såja, tråden är tappat för tillfället, och jag kan ju passa på och tillägga att det varit en sådan där vårsolig söndag när man kunnat gå utan jacka, i bara koftan. Ja före lunch ialla fall, sedan försvann solen och det blev lika kallt och rått som tidigare. Men det inger ju hopp.
I Nice är det kernevalsyra. Jag är ingen vän av karnevaler, vare sig de är i Rio, Hammarkullen eller Nice! Att titta på fula "floats" medan folk skriker och skränar och "har roligt" är absolut inte min tekopp. Au contraire, jag ser inget som kan kallas kul i det hela, och undrar varför det är så "stort" a ha kul på kommando. Kalla mig gnällig och motvalls....
Vad mer vad mer? jag har (som vanligt) haft så många tankar i mitt huvud, med de försvinner tdligen lika snabbt som de duker upp. En del av mina uppslag har i och för sig varit ämnade för "den andra bloggen", men jag är säker på att det var något som låg och värkte....Det kanske kommer.
Igår såg jag om en gammal film på teve. Missing, med Jack Lemmon och Sissy Spacek. Bra bra bra! Skrämmande också, med tanke på att det fortfarande idag säkerligen pågår precis samma sak i t ex Ryssland, Georgien,Kina....you name it. Skillnaden är väl att i filmens sjuttiotals-Chile så var det ju i stort sett första gången. Nu borde vi veta bättre. Konstigt att det inte skall kunna gå att ha en åsikt emot utan att utsättas för våld. Det börjar väl i sandlådan förmodar jag, där någn "är dum", sedan helt plötsigt är man vuxen, tycker fel och blir torterad och mördad.....Konstigt att våld fortfarande inte är tabubelagt. På film och teve finns det i en aldrig sinande, eller för den delen särskilt censurerad ström, medan t ex sex ( som ju oftast inte behöver vara våldsam)klipps bort för att det är....ja vaddå?? Makes you wonder.
Nehej, här blev det gnälligt. vilket i coh för sig inte är alldeles av ondo, men om man multiplicerar det med kramp i ömma ryggmuskler så finns bara en väg att gå. Adjö så länge!

Peppar, peppar

...eller hur det nu är man säger, jag klarade mig undan förkylningen! Jag väljer att tro på mina preparat, det blir liksom roligare så, än att säga "att det kunde ju lika gärna klarat sig ändå..". Nu är min arbetsvecka slut, ja jag har förstås de där grejorna som det inte är någon direkt hets med att slutföra; strykning (inte min!), syjobb (inte mina!), fixa med hemsidan för uthyrningarna till sommaren etc. etc. Disciplin är inte min starkaste sida dock, så jag liksom skjuter det hela framför mig, medan jag glatt ser mig om efter nya projekt...Dumt? Javisst, men jag är sådan, och även om det säkerligen går att ändra på, så har det uppenbarligen inte skett ännu.
Detta med att sätta etiketter på sig själv är farligt märker jag, och begränsande. För varje gång jag säger "jag är sådan" så ger jag ju inte mig själv chansen att sprida vingarna, våga hoppa, eller vad det nu är som jag följaktligen inte gör. Tänk vad trist att säga "jag är en morgonmänniska". Betyder det då att jag inte kan uppskatta kvällarna, att jag inte orkar vara uppe sent, inte fungerar efter klockan sju? I VV fick vi lära oss att sluta säga "jag kan inte, det går inte", och det hjälpte nog många att ta sig i kragen och bara göra det, alla inten till trots. Kanske skulle det kunna bli ett försenat nyårslöfte...att sluta med etiketterna...fast jag skulle ju inte lova, och om jag lovade så skulle ju ingen annan få veta det! Well, jag lovar att försöka, det får räcka.
Halva januari har gått, vilket är strålande, för varken januari eller februari är särskilt nödvändiga i min personliga världsbild. Visst är det trevligt att se tiden an, att bygga upp sina förväntningar inför våren, sommaren....men på det stora hela suger vintern. Inte bara för att det oftast är kallt, utan för att jag föradrar att inte behöva bry mig, om kläder, väder,temperaturer....det är tråkigt och tidsödande. Nog gnällt om detta. Jag kan istället gnälla om te.x Liza Marklund, som fick skäll för Gömda. Glad blev jag, för hon är i mitt tycke ännu tristare än januari, februari och mars! Ja jag vet att många gillar henne, men jag tycker ialla fall att hon suger! Ha! Jag hade tänkt att gnälla i flera spaltmeter, men solen lyser, jag skall snart få min nack-massage, och det är "happy hour" på en av barerna i min omedelbara närhet.....