Lördagskväll, igen!

Jag är riktigt trött ikväll, och hade inte tänkt göra det jag gör nu, utan istället svara på mails från snälla vänner som troget hör av sig. Men....igår var det gymnastik på progammet, step närmare bestämt. I ett fullkomligt vanvettigt tempo, nästa non-stop i en och en halv timma. Förmodligen hade jag tillfällen av hjärtstillestånd, jag minns inte hur jag klarade mig igenom pärsen. Det var nio år sedan sist.....I dag hade jag en halv dag av orientalisk dans på avancerad nivå...inte lika flåsigt som step förvisso, men svårt, och mycke koreografi att hålla ordning på. Allt detta för att förklara att viljan till mail-skrivande finns, men inte orken, eller den mentala skärpan. På sin egen blogg får man däremot vara hur oskärpt som helst, så här sitter jag, och Neil Young gör sig fullkomligt omöjlig på Conan O'Briens Late Night. Jag borde sova, men det är ju söndag imorgon, och jag vill gärna ova lite längre än vanligt, till åtta ialla fall.
Kanske är det jag, eller också bara det faktum att man som utlänning alltid är det till syvende och sist. Eller kanske är det fransyskorna. Det spelar nästan ingen roll hur ofta man ses i en grupp-aktivitet, man kommer liksom inte närmare för det. Det skall erkännas att jag inte är så värst social heller, men om man ändå skall prata med varandra är det ju att föredra om man liksom kommer någon vart, inte bara tuggar samma saker hela tiden...oh well, jag hjälper till själv, med plattityderna alltså, så jag skall inte gnälla. Men ändå, jag tror nog att man som utlänning var man än befinner sig alltid känner sig utanför. Kanske helt enkelt för att vi alla tänker lite olika, och har olika referensramar.
Mina axlar klarar nog inte så mycket mer nu, jag har dansat med slöja. Min är vackert vinröd, och har (tyvärr) en vacker kant full av pärlor. Det blir tungt.....
Imorgon är det söndag, och mig veterligen skall jag inte göra någon nytta alls, jo kanske städa badrummet........

Detta tillägget

.....är bara en passus. Det blev fel, fastän jag ville rätt nedan...så himla irriterande! Mina rosor skulle kommit efter det "riktiga" inlägget. Jag sparade och lade om, men men...ni får klara det bäst ni kan. "Jag vilar min låda"!

Just nu

.....skulle min alldeles egna tid börja. Förvisso med diverse åtaganden, och arbete, och hunden, men ändå. Så efter att ha pussat adjö vid flyget, och kört farligt fort i ösregnet på motorvägen (missad lunch gör mig sådan) så körde jag ur vägtullen, lyfte knappen till fönsterhissen...och hela fanskapet gick sönder!! Nämnde jag ösregn? Det är några kilometer från sagda vägtull hem till oss i Vence. Det var inte roligt. När vi (hunden var med förstås!) kom hem lyckades jag fiska upp fönstret nästan hela vägen, och tänkte just kila fast det med en a) golfparaply, b) Birkenstock, c) hundens koppel.....vad som helst! I regnet....Det slutade med att jag tappade eländet hela vägen ned i dörren. Nu har jag tejpat ogenomskinlig plast, och lunchat på en stekt tortilla med en gammal ostkant. Det bär iväg till Marcel på GarageMistral, jag skall vara så söt och hjälplös jag bara kan!
Fortsättning följer, utan tvivel.
Eder luttrade skribent...

Morgonstund

..har guld i mun, har man fått lära sig. Idag blev smaken dock mest obehaglig. På GP's hemsida står att läsa, och jag citerar inte ordagrannt, att det från 1:a juli kanske kommer att bli förbjudet för vuxna att ta kontakt med de under 15 år om syftet är sex. Ursäkta och hallå, men jag trodde i min enfald att det redan var förbjudet!? Jag menar hur svårt kan det vara att få till en lag illico presto som förbjuder sådant? Har det inte alltid varit fel fel fel? Jag vet inte jag, kanske är det den arla timman som gör mig dum. Det finns ju ofta både det ena och det andra att ta hänsyn till, men jag blir förbannat trött på detta eviga jamsande! En tolvåring från England jag kände, sa en gång att han nog tyckte det vore bäst om alla sexförbrytare "liksom fick ett märke i pannan som han i bibeln"....jag håller med. De som känner mig vet att jag är en förlåtande mes mesta delen av tiden, men för mig går gränsen vid brott mot de som inte kan värja sig.
Nu skall jag ta med hunden till jobbet så att hon kan få lera ned vita klinker-golv, och göra sig omöjlig vid ännu ett frukostbord.
Ajö!

Peppar, peppar

...eller hur det nu är man säger, jag klarade mig undan förkylningen! Jag väljer att tro på mina preparat, det blir liksom roligare så, än att säga "att det kunde ju lika gärna klarat sig ändå..". Nu är min arbetsvecka slut, ja jag har förstås de där grejorna som det inte är någon direkt hets med att slutföra; strykning (inte min!), syjobb (inte mina!), fixa med hemsidan för uthyrningarna till sommaren etc. etc. Disciplin är inte min starkaste sida dock, så jag liksom skjuter det hela framför mig, medan jag glatt ser mig om efter nya projekt...Dumt? Javisst, men jag är sådan, och även om det säkerligen går att ändra på, så har det uppenbarligen inte skett ännu.
Detta med att sätta etiketter på sig själv är farligt märker jag, och begränsande. För varje gång jag säger "jag är sådan" så ger jag ju inte mig själv chansen att sprida vingarna, våga hoppa, eller vad det nu är som jag följaktligen inte gör. Tänk vad trist att säga "jag är en morgonmänniska". Betyder det då att jag inte kan uppskatta kvällarna, att jag inte orkar vara uppe sent, inte fungerar efter klockan sju? I VV fick vi lära oss att sluta säga "jag kan inte, det går inte", och det hjälpte nog många att ta sig i kragen och bara göra det, alla inten till trots. Kanske skulle det kunna bli ett försenat nyårslöfte...att sluta med etiketterna...fast jag skulle ju inte lova, och om jag lovade så skulle ju ingen annan få veta det! Well, jag lovar att försöka, det får räcka.
Halva januari har gått, vilket är strålande, för varken januari eller februari är särskilt nödvändiga i min personliga världsbild. Visst är det trevligt att se tiden an, att bygga upp sina förväntningar inför våren, sommaren....men på det stora hela suger vintern. Inte bara för att det oftast är kallt, utan för att jag föradrar att inte behöva bry mig, om kläder, väder,temperaturer....det är tråkigt och tidsödande. Nog gnällt om detta. Jag kan istället gnälla om te.x Liza Marklund, som fick skäll för Gömda. Glad blev jag, för hon är i mitt tycke ännu tristare än januari, februari och mars! Ja jag vet att många gillar henne, men jag tycker ialla fall att hon suger! Ha! Jag hade tänkt att gnälla i flera spaltmeter, men solen lyser, jag skall snart få min nack-massage, och det är "happy hour" på en av barerna i min omedelbara närhet.....

Förkylningstiden

..är här. Jag överdoserar homeopatiska preparat, och hoppas.....

Kanske blir jag förkyld ändå, men inte utan en fight! Beror förkylning bara på otur, eller ett kasst allmäntillstånd? Eller beror det på 1,3 kg tappade på en vecka, vått hår varje morgonpromenad, onödigt lång och intensiv söndagtrek i bergen? Jag undrar, och väljer; otur. Så behöver jag inte bry mig mer om det!

Min morfar skrev böcker på äldre dar. Fyra stycken. Jag har ibland frågat mig varför, och förbannat mig själv som aldrig frågade honom. Han är borta nu, Alzheimer tog hand om det, och det känns bittert, för han var en man med otroligt god fysik, och det känns som ett hån att sinnet svek. Det sägs att A. är ärftligt, att man kan testa probabiliteten....men är det något att få reda på? Att man kanske skall förlora förståndet någon gång? Hur som. Morfar Alf skrev om sin uppväxt, men kallade sig aldrig för författare. Nej, han var en berättare, vilket jag tycker är en trevlig skillnad. Mindre pretentiöst i tonen. Ibland tänker jag att man kanske skulle fortsätta historien, eller vidga den till resten av familjen, men jag vet inte jag, varför? dyker upp, och jag har inte något bra svar, ännu.

Istället skall jag visa lite bilder från söndagens gudomligt vackra promenad i Esterel-bergen, väster om Cannes, öster om St. Tropez.....

Cannes-bukten.......och öarna St. Marguerite & St. Honorat utanför.

Utsikt mot Vence, St. Jeannet och de maritima Alperna.

Mot St. Tropez, Marseille........bort!

Förresten hörde jag vårsång i buskarna i morse!!