Jag är riktigt trött ikväll, och hade inte tänkt göra det jag gör nu, utan istället svara på mails från snälla vänner som troget hör av sig. Men....igår var det gymnastik på progammet, step närmare bestämt. I ett fullkomligt vanvettigt tempo, nästa non-stop i en och en halv timma. Förmodligen hade jag tillfällen av hjärtstillestånd, jag minns inte hur jag klarade mig igenom pärsen. Det var nio år sedan sist.....I dag hade jag en halv dag av orientalisk dans på avancerad nivå...inte lika flåsigt som step förvisso, men svårt, och mycke koreografi att hålla ordning på. Allt detta för att förklara att viljan till mail-skrivande finns, men inte orken, eller den mentala skärpan. På sin egen blogg får man däremot vara hur oskärpt som helst, så här sitter jag, och Neil Young gör sig fullkomligt omöjlig på Conan O'Briens Late Night. Jag borde sova, men det är ju söndag imorgon, och jag vill gärna ova lite längre än vanligt, till åtta ialla fall.
Kanske är det jag, eller också bara det faktum att man som utlänning alltid är det till syvende och sist. Eller kanske är det fransyskorna. Det spelar nästan ingen roll hur ofta man ses i en grupp-aktivitet, man kommer liksom inte närmare för det. Det skall erkännas att jag inte är så värst social heller, men om man ändå skall prata med varandra är det ju att föredra om man liksom kommer någon vart, inte bara tuggar samma saker hela tiden...oh well, jag hjälper till själv, med plattityderna alltså, så jag skall inte gnälla. Men ändå, jag tror nog att man som utlänning var man än befinner sig alltid känner sig utanför. Kanske helt enkelt för att vi alla tänker lite olika, och har olika referensramar.
Mina axlar klarar nog inte så mycket mer nu, jag har dansat med slöja. Min är vackert vinröd, och har (tyvärr) en vacker kant full av pärlor. Det blir tungt.....
Imorgon är det söndag, och mig veterligen skall jag inte göra någon nytta alls, jo kanske städa badrummet........