...vid denna tiden på året. Julstämningen som jag sett fram emot så, vill bara inte infinna sig i tid! I år är det värre än någonsin. Solen strålar och strålar, och granarna i rondellen vid infarten till sta'n ser bara bleka ut, vitspray och glitter till trots. Och sent är det, som vanligt har bara en klapp blivit införskaffad. Den skall skickas norrut, men kommer givetvis fram försent. Inga julkort är köpta, än mindre egenhändigt knåpade. Inte en julskiva har blivit inspelad för distribution till de som gillar sådant. Ändå kan jag inte direkt känna att julen är ångestladdad, det får ju bli som det blir, och förhoppningsvis är sena klappar och kort ännu trevligare att få. Jag nästan hoppas att det skall bli dåligt väder så att jag åtminstone får gjort något. För visst är det ändå trevligt att sitta där i juletid, med något gott att äta och dricka, tända ljus och spela passande musik? Kanske till och med kolla Kalle....
Vi får väl se hur det blir med det hela, vi äter ju inte ens skinka, och sill har jag ingen, men väl glögg.
Jag vet ialla fall att jag skall tillaga en Duck a l'Orange till nyårsmiddag, och förrätt, och efterätt, och ett "trou Normand" (som man har mellan rätterna för att inte få gallsprång, det kan vara sorbet, en hutt...)och ostbricka, the works. Kanske räcker det även till julen, även om det kommer efter....
Jaha, nu har jag läst igenom ovanstående klagovisa, och kan bara.....beklaga. det var en ovanligt jobbig vecka som började med en hypoglykemisk attack nästan, och kulminerade i ryggont, åska och snö.
Nåja, det låter värre än det var, men det kändes så också.
Nu är det Lucia, och livet känns ändå drägligt. I veckan som kommer får jag å mig själv lite mer, och kan parera stressen med annat än snabba kolhydrater. Det finns anledning att notera att (om man bortser från den amerikanska övertron på) hypoglykemi kan vara vanligare än man tror. I och med att kroppen skickar sockret till fel ställen, alltså ut i alla celler istället för till hjärnan, så blir man väldigt mycket mer mottaglig för stress eftersom hjärnan inte får det den behöver för att värja sig. I mitt fall resulterar det till slut i ett blodsockerfall som medför yrsel och depression, med tillhörande magkatarr (stressen..). det är ingen rolig historia, och efter vad jag förstår kan fler lida av detta än vad man tror. Resultatet behöver ju inte vara så drastiskt som i mitt fall, men retlighet, depp, trötthet brukar vara vad de flesta råkar ut för. Allt detta för att säga " var försiktiga, kroppen är skörare än vad man tror, och vad man tror sig kunna styra styr ibland en själv"!
Anywho...nu är det som sagt Lucia, och jag kunde inte titta på Lucia-morgon på SVTPlay. Förhoppningsvis går det ikväll....förhoppningsvis är det väl värt att vänta på. Vem vill inte snyfta till "Gläns över sjö...."?
Jag har inte mer förtillfället, bara ryggont, så jag drar mig tillbaka med julklapperi, och önskar eder alla God Lucia: