Jag borde inte

...skriva nu. Jag är trött i huvudet och i ögonen efter att ha tampats med diverse sites där jag annonserar vår, och andras lägenheter. Tråkigt, frustrerande och...boring! Men, eftersom jag gnällde så i förra inlägget så får jag ändå lägga manken till och berätta att VÅREN äntligen är här! Vi solade näck på grannterrassen i eftermiddags! Quelle joie! Jodå, jag använder solskydd, huden börjar bli torr och trött, och det där hålet i ozonskiktet vill jag inte ens nämna nu, nog gnällt! Jag hade inte kameran med, vilket var synd, för blomknopparna på blåregnet svällde inför mina ögon, och vi såg största gräshoppan sedan Egyptens plågor! Knoppar på körsbärsträdet vid morgonpromenaden har jag ialla fall kort på. Håll till godo med de så länge, även om de är ofokuserade.

Jah hoppas kunna hålla er uppdaterade om vårens framfart nu. Jag vet hur fort det kan gå. Först frys och gnäll, sedan blommor och värme och alla vårkläder inpackade i garaget, till ingen nytta och allmänt förtret.

A bientôt...

Som vanligt

...rusar tiden iväg. Varför vet jag inte riktigt, det är väl en fråga om relativitet...men fort gick veckan ialla fall. Det ärredan lördag eftermiddag, och jag är nyss återkommen från den lokala bistron, där vi intog delad pizza, delad, sallad, delad Tarte Tatin m. tillhörande vaniljglass. Och nej, mina vänner, det var inte den vanliga vita gräddglassen, utan den mörkgula, prickiga av vanilj, späckade glassen....quelle delice! Eftersom vi firar 20-årig bröllopsdag på tisdag kom vår glada sevirtis Charlotte med både apéro (Kir Royal) och digésitf (Limoncello). Till det hörde lite Bordeaux till maten...om jag inte uppför mig som sig bör här på (min egen!) blogg-sida...sooo sorry, men jag var inte ens säker på att uppnå de tjugo...

Jag är glad att behöva meddela att mitt eventuella "sur-charge de vin", inte har något som helst att göra med Bloggers ovilja, eller oförmåga att flytta mina bilder dit jag ville. Anywho, se vårtecknen; vilda pärlhyacinthier, mandelblom, mimosa....!

Nej, jag kände mig inte

...som Farah Diba. Men min topp var broderad å det läckraste, jag hade hatt, läppstift...you name it. Så allt var fint. Framförallt var det ett ljuvligt framträdande, med fantastiskt piano-ackompanjemang!

Tyvärr fick man ju inte ta kort inne på själva Opera de Monte Carlo, som var en festival i guld, rött, brokad, trompe-l'oeuil...och parfym. Såå synd! Och den var så liten och intim att man nästan kände sig som hemma. Nästa säsong skall jag bara köpa biljett tll åtminstone en ballet, och en opera, kosta vad det vill!

Annars är nu livet tillbaka till det normala, fast det är lite varmare, och på promenaden efter lunch försökte få till några små vårtecken att dela med mig av...

Orkidéen växer vilt överallt, den bli ca. 25 cm hög. Det gula är väl någon vintergäcks-historia....

Och så är det snart dags för Tallspinnarens larver. Tyvärr! De går i långa rader, en efter en annan, och de är lika intressanta att träffa på som en "portugisisk örlogsman", helst om man är hund. Våren har sina sidor, men jag klagar absolut inte! Bara det blir varmare så tar jag nog resten på köpet.