Summer continued...

Vi verkar ha kommit i ordning något så när, och min lilla datorhörna ärinredd igen. Visserligen vill jag ha en annan stol, fåtölj, och ett annat bord, men ändå, det funkar. Sommaren är fortfarande i allra högsta grad kvar med just nu knivskarp skärpa och strålande sol. Söndagens väldsamma åskskurar lättade upp den tryckande fuktiga hettan. Idag var det till och med lite "kallt" om armarna när jag cyklade till arbetet i St. Paul. Tre timmar var jag där, sedan dess har jag bara haft lunch, och lagt en tvätt i maskinen. Familjen har dragit till begen för långpromenad, och jag inväntar tvätten och fika med väninnorna klockan fyra. Life is good!
Vad som inte är good är min rubrikbild som är alldeles för bred. Ialla fall för min ålderstigna dator. Vi får väl se om jag lyckas ändra bilden till en mer passande... Det är besvärligt att komma igång med bloggeriet, helst när jag ju vet att det faktiskt uppskattas på vissa håll- Oh pressure! Men eftersom jag på något sätt fungerar bäst under just press skall det väl gå. Hade jag inte haft tre bloggar hade ju livet varit lättare, men nu är jag ju som jag är...
Ah! nu minns jag vad jag egentligen skulle skriva om! Nåväl, det får vänta tills nästa gång.

Söndagen...

har varit riktigt lyckad, detta fastän hela morgonen var höljd i dimma. Ja inte min, ingen bakfylla eller så, utan bara våldsamt skiftande temperaturer som gör att Cagnes sur Mer känns som San Fransisco... Hur som. Eftermiddagen blev till en enda lång dröm av sol och värme. Jag lade mig i "vår" lilla muromgärdade trädgård, i bara mässingen, och NJÖT! Till och med, bokklubbens bok passade perfekt. Nivån som är skrämmande lik Harlequin var precis vad jag mäktade med i hettan. Lillis sov i skuggan, Mr. grävde (fast stillsamt) ett hål till nya citronträdet som vi lyckades plantera fastän det var svintungt. Gräset klipptes (jag dåsade), och sedan firade vi med att sätta på bevattningen och ta varsin gin-tonic. Söndag...Thank God!

Nej, jag kände mig inte

...som Farah Diba. Men min topp var broderad å det läckraste, jag hade hatt, läppstift...you name it. Så allt var fint. Framförallt var det ett ljuvligt framträdande, med fantastiskt piano-ackompanjemang!

Tyvärr fick man ju inte ta kort inne på själva Opera de Monte Carlo, som var en festival i guld, rött, brokad, trompe-l'oeuil...och parfym. Såå synd! Och den var så liten och intim att man nästan kände sig som hemma. Nästa säsong skall jag bara köpa biljett tll åtminstone en ballet, och en opera, kosta vad det vill!

Annars är nu livet tillbaka till det normala, fast det är lite varmare, och på promenaden efter lunch försökte få till några små vårtecken att dela med mig av...

Orkidéen växer vilt överallt, den bli ca. 25 cm hög. Det gula är väl någon vintergäcks-historia....

Och så är det snart dags för Tallspinnarens larver. Tyvärr! De går i långa rader, en efter en annan, och de är lika intressanta att träffa på som en "portugisisk örlogsman", helst om man är hund. Våren har sina sidor, men jag klagar absolut inte! Bara det blir varmare så tar jag nog resten på köpet.