Mittemellandagarna, och slutet?

Kanske borde jag läsa igenom alla inläggen jag gjort här, kanske inte. Hur som, så känns det som om detta kanske blir det sista inlägget både för året, och på "Tänker och berättar". kanske blev det mer berättat än tänkt, och i början så många bilder, och entusiastiska listor mm. Nu blir det alltmer sällan, och entusiasmen falnar. Visserligen kan det bero på att det ju finns två bloggar till, och så Facebook då, som väl ändå tillfredställer behovet av att bli sedd och hörd. Om det nu var därför jag började, vem vet egentligen varför nu, så här långt efter? "Anonyma" bloggen fyllde nog mitt behov av att bara prata av mig, men den var också ett bra sätt att titta lite på mig, mitt och de mina med förhoppningsvis andra ögon. det är visserligen svårt att vara klarsynt när man ser på sin egen familj, men jag försökte ialla fall. Nu tror jag inte den behövs längre, det känns som om jag är redo att sluta älta det som varit, både dåligt och bra... Nåja, jag får erkänna att de bra minnen dyker upp precis när som helst, och de är alltid välkomna, men jag söker inte upp dem, och jag försöker stävja det sentimentala ältandet. Här och nu! Här och nu! Innan jag stänger ned, skall jag göra två saker; kopiera allt skrivet till papper eller minne, och  jag delar även med mig av den här... Så är det inte anonymt längre! Who cares?
Fotobloggen tänker jag fortsätta med, det är kul att dela med sig, och kul att ta foton. dessvärre brände min kamera-laddare sönder på TGV:n upp till Paris, så nu under julen här i dourdan, har jag varit sparsam med krämen. Tyvärr. På torsdag morgon bär det dock av till paris, och kameran får gå så länge den kan. Eventuellt får jag låna en som jag kan sätta i ett eget minne i, vi får se. Annars ligger Paris säkert kvar, och jag kommer att ha bilder i mitt huvud även om jag inte kan dela med mig på bloggen. kanske kan jag experimentera med beskrivande skrivande?
Friden försvann just, samtidigt som två pojkar på tolv kom och satte sig vid mitt bord...Oh well, det är inget ont i dem, men eftersom huset har ca. tjugo rum, varav minst tre är lekrum.
Som om det inte räckte har jag nu haft lilla Marguerite här, som ville se Simon's Cat, igen, och igen...

Åter till ordningen. Jo, Paris! Jag fick några fina julklappar. Bl a en bok om metron i Paris, med historia omkring de olika stationerna. En guidebok blev det också! Förhoppningsvis hinner jag se en hel del utan att stressa.
Stress är annars något jag både försökt unvika för egen del, men också för Annie och André som jag är här i Dourdan för att hjälpa under julen och mellan dagarna. jag har väl kanske inte lyckats så bra som jag skulle kunnat önska, men jag gör mitt bästa, och det får räcka. Allt är rörigt och disorganiserat, och jag kan se att det kanske inte är så lämpligt alla gånger att dela ett stort hus  mellan föräldrar och tre döttrar. Helst inte om mamma har svårt att " let well alone", vilket gör döttrarna antingen irriterade, eller uppgivna. Nå, vi har inte haft en total "Lars Norén" ännu... Hm, de där avbrotten gjorde att jag tappade koncentrationen... So what else is new?!
Om detta är det sista inlägget, så är det ialla fall helt i stil med de tidigare. Vem vet förresten, kanske vill jag fortsätta, när allt kommer omkring.

Summer continued...

Vi verkar ha kommit i ordning något så när, och min lilla datorhörna ärinredd igen. Visserligen vill jag ha en annan stol, fåtölj, och ett annat bord, men ändå, det funkar. Sommaren är fortfarande i allra högsta grad kvar med just nu knivskarp skärpa och strålande sol. Söndagens väldsamma åskskurar lättade upp den tryckande fuktiga hettan. Idag var det till och med lite "kallt" om armarna när jag cyklade till arbetet i St. Paul. Tre timmar var jag där, sedan dess har jag bara haft lunch, och lagt en tvätt i maskinen. Familjen har dragit till begen för långpromenad, och jag inväntar tvätten och fika med väninnorna klockan fyra. Life is good!
Vad som inte är good är min rubrikbild som är alldeles för bred. Ialla fall för min ålderstigna dator. Vi får väl se om jag lyckas ändra bilden till en mer passande... Det är besvärligt att komma igång med bloggeriet, helst när jag ju vet att det faktiskt uppskattas på vissa håll- Oh pressure! Men eftersom jag på något sätt fungerar bäst under just press skall det väl gå. Hade jag inte haft tre bloggar hade ju livet varit lättare, men nu är jag ju som jag är...
Ah! nu minns jag vad jag egentligen skulle skriva om! Nåväl, det får vänta tills nästa gång.

Quick, quick!

Eftersom jag använder min egen blogg som utgångspunkt för att läsa andras bloggar är jag här, och har inte tid, men ville ändå "touch base".
Snart är det påsk, och jag håller på att bli galen. Galen på mig själv som säger ja till lite för mycket, galen för att det inte är första gången... Never mind!
Så snart mina åtaganden är över ( lunch, middag och frukost för visiterande danska golfare...) Samt en em middag, och ett cocktailparty...) skall jag chilla så fett att det inte finns ord!
Tills dess passar jag på att önska mina närmast sörjande en Glad Påsk, och Hurra! för första Maj!

Igen!

Konstigt nog är det lördag igen. Skall jag aldrig få tid ngon annan dag tro? Eller rättare sagt ta mig tid, för det är ju alltid, eller oftast just det det handlar om. Att knipa åt sig lite av sin egen tid till att göra något man själv vill. Inte bara måste, eller för att någon annan....

Nåja, här är jag, med massor av ackumulerade tankar innanför pannbenet, men ack så lite tid NU! Soppan puttrar på spisen; madrascurry-kryddad morots och purjosoppa. Ja det är rester och ett eget påhitt, men det blir nog gott. Faktiskt blir det nästan alltid gott när jag lagar mat! Nej jag skryter inte, utan är mer förundrad över hur himla enkelt det är med matlagning. Detta från en kvinna som får spader flera gånger i veckan för att det är så många mål att hitta på.... Vidare om kök; vi har bytt ut vår arbets-skiva idag, under skrik och tandagnisslan, och många eder. Varje gång tänker jag "aldrig mer sånt här!", men man glömmer ju tack och lov, och tar i med nya tag igen, en annan gång. Det KOMMER att bli fint, så snart di små detaljerna kommit på plats igen, men ibland undrar man ju om det är värt besväret. Nu skall jag smaka min soppa, och återkommer senare. Bon appetit!
Senare samma helg... Nu är det söndag och efter lunch. Förmiddagen har tillbrongats på bio i Nice där jag med en väninna såg Colin Firth i "The Kings Speech". Detta , märk väl, istället för att spankulera i solen på Promenade des Anglais! Det var värt det dock för den var precis så bra som jag visste att den skulle vara. Till och med Helena Bonham Carter, som ibland i mitt tycke kan ta lite väl mycket plats, var "a study of understatement". ALLT var bra, miljö, färger, musik...att se, och se igen! Efter filmen tog vi en sväng in på butiken som hör Musee Massena till. Jag älskarmuseibutiker! Där finns alltid vackra ting, ofta till facila priser. I denna butiken fann jag en liten "cadeau" till väninnan som fyller år inom en inte alltför avlägsen framtid.
Sammanfattning från gårdagen har jag i form av en rejäl blodblåsa på höger pekfinger... Nu skall jag snart slipa av första lagret hårdvaxolja, lägga på ett till och sedan gå ut i SOLEN. Jag känner att det får bli bloggande lite senare, nu vill jag vara mer fysiskt aktiv!
Oljandet tog tid, och inte blev det som vi tänkt heller. Konstigt med tanke på att vi gjort detsamma tidigare i stugan i somras. Kanske får man tänka sig att slipa om, och bara olja. Kanske med en kulör i.....SUCK! Vad mer? Jo, jag försöker översätta en rapport från första operationen jag genomgick i mars. (Genomgick? Really??) Hur som. Det är fullkomloigt omöjligt att använda en online-translator, jag vet för jag har verkligen försökt. Resultatet blir minst sagt märkligt ( jag kör franska-engelska), och att översätta tillbaka igen ger helt galna meningar. Tricket blir nog att använda det man får, och sedan med sunt förnuft försöka få det till något som går att läsa och förstå. Måste livet vara i motlut fullt så här ofta? Jag bara undrar...
Annat jag undrar över varför jag verkar vara den enda som älskar böcker, och att läsa dem, aldrig kan uttrycka mig intelligent och upplysande om böcker jag läst? Många är bloggarna jag besöker, och de är alla fulla av väl genomtänkta rapporter. Jag tycker det är beundransvärt, och undrar om det är för att det är så längesedan jag gick i skolan. Eller är det för att man måste träna sig hela tiden? Föra intelligenta samtal kanske dagligen? I vilket fall som helst gillar jag att läsa, och rekommenderar gärna böcker på basisen att jag gillar dem. Antar att det får räcka.
Snart är det en ny vecka. Hoppas koltrasten fortsätter att sjunga, och att det blir ännu lite varmare. Idag såg jag en stor skalbagge!

Vår, or else!

Nu har jag enerverat mig nog för denna gången. Här kommer inte att bli något vettigt skrivet (när var det någonsin det?) för jag har haft fullt sjå med att fixa till en något vårligare blogg... Bilden vill inte bli bred, och texten inte som jag vill heller, men jag har beslutat mig för att låta det vara så länge. Tålamod är en dygd sägs det, så jag drar mig dygdigt tillbaka, slickar mina sår och smider nya planer.

Enveten som jag är

...så går jag in på den egna bloggen gång efter annan. Det är ju här jag har länkat till de bloggarna jag vill besöka, men ack! alla tycks ha ett liv bortom bloggandet, helst så här på veckändan. Visst har jag det också, men efter dag efter dag av fullt sjå, har jag liksom inte orken att göra nytta hemma. Men jag har faktiskt både lagat middag (och ätit den), putsat alla speglar (många!) och varit på supermarchén på sämsta tänkbara tid (lördag e.m) tillsammans med arga mammor, skrikande småbarn och velande turister...My God! Så vad kunde vara trevligare belöning efter vedermödorna än en hel hoper nya inlägg av diverse intressanta människr? Det är ju inte så att lördagskvällens teveprogram har något att erbjuda, och jag har redan läst NYT's boksida och filmsida.....
Igår kväll var tröst och förströelse också välkomna, så jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle göra, jag tittade på Mamma Mia! i min dator kopplad till stereon...jag skrattade så jag grät, och får erkänna att just då, var det en lysande underhållande film. MEN, man måste vara på rätt humör och våglängd, för inte kommer den i kategorin "bra film". Hursom, Meryl har en härlig röst, jag föll för henne redan i "Postcards from the Edge" där hon spelar avdankad nerknarkad filmskådespelerska som får en chans till, och sjunger country så det står härliga till. Jag rekommenderar varmt, Shirley MacLaine spelar mamman, need I say more?
Frågan är om jag skall filmfrossa mig och rigga upp min lilla biograf igen ikväll, och skall jag iså fall se filmen om Miss Pettigrew, elle Vicki Christina Barcelona?
Fast så är det ju det här med bokhögen också. Jag har haft dåligt med tid att läsa som jag vill, men är snart färdig med min japan. Boken är förvisso bra, men jag ville ju så gärna att den skulle vara i klass med Never Let Me Go.....tyvärr är den inte det. men jag läser ut den ändå, det är den definitivt värd. The Almost Moon började mycket lovande, men sedan efter några kapitel blev jag tveksam, och irriterad på hur det hela höll på att utveckla sig, men jag bet ihop, och nu börjar den arta sig igen. Stackars Helen har definitivt överskridit både en och två gränser nu, och jag inte för mitt liv se hur det skall kunna sluta väl. Hoppas innerligt att det inte gör det! Kanske borde jag förklara bättre vad böckerna handlar om, men jag har inte lust. Den som är intresserad kan ju själv läsa.....här, och här. Knock yourself out!
I morgon kväll kommer Mr. hem igen, det skall bli riktigt trevligt att ha honom hemma igen! Avstånd och andrum är aldrig av ondo!

Det är redan sent, så det får bli promenad, bädd & bok...