Nedräkning

Tiden tuffar på som ett tåg på väg från perrongen, och jag skumpar stånkade jämsmed, dömd att missa sista vagnen. Ja, så känns det, men det brukar bli ett bättre slut; tåget glider ut från stationen i Alesandria, vi trycker korken ur skumpan.... men jag är ju inte riktigt där ännu, tyvärr! Just nu är livet en röra, och jag är så glad att jag sagt ja till att sova tio nätter hos min kära lilla Maguy (Marguerite) som sällskap när ordinarie sällskapsdam är i Rumänien. Maguy är syster/svägerska till min franska familj, och jag har arbetat hos henne tdigare. Hon är nittio nu, och en ständig källa till visdom och glädje. Efter de hårda törnar hon fått, och den uppväxt hon haft, så är jag för evigt vördnadsfull... hon har en livsglädje och pragmatism som jag säkerligen aldrig kommer att ens tangera. En sann källa till inspiration.
Annars rullar det på ganska bra (tåg-allusionen igen!) och även om jag ibland hänger mig åt vridna händer och ett allmännt ock ock OCK, så kommer allt att sluta fint. Avresan är den fjärde, och det är fortfarande långt dit. Danska huset är i stort sett iordning efter golf, och vänninor i trädgården. Dansk lägehet som vaktas skall åtgärdas i veckan, som även beskö hos ortoped (AJ! mina hälar!!) och många fler besök för ansiktsmassage. En facial skll även hinnas med, samt givetvis en "once over" på benen, bikinilinjen, armhålorna. i sista stund (what else?) skall även läkare besökas, kanske gynekolog (BORING!) samt div. affärer för inköp av franska nödvändigheter till mig, samt de nära och kära; sprit, tvålar, skrubbutrustning och allt annat som dyker upp i sista minuten. kom just ihåg presentkortet på Sephora... parfym? Mineralpuder?... A girls work's never done!
Men, jag har böcker fråm bibblan, och som sagt tio kvällar/nätter i lugn och ro...BLISS! dessvärre har jag nog ingen nätanslutning, men jag lär ju vara hemma någon gång varje dag, så fortsättning följer.

Quick, quick!

Eftersom jag använder min egen blogg som utgångspunkt för att läsa andras bloggar är jag här, och har inte tid, men ville ändå "touch base".
Snart är det påsk, och jag håller på att bli galen. Galen på mig själv som säger ja till lite för mycket, galen för att det inte är första gången... Never mind!
Så snart mina åtaganden är över ( lunch, middag och frukost för visiterande danska golfare...) Samt en em middag, och ett cocktailparty...) skall jag chilla så fett att det inte finns ord!
Tills dess passar jag på att önska mina närmast sörjande en Glad Påsk, och Hurra! för första Maj!

Tankar en lördagkväll

Det blir blandad kompott ibland. jag har sysslat en hel del med att ändra utseende här, yta.....egentligen intresserar mig yta inte så mycket. Ja jag vill ialla fall tro det, men vad är det iså fall jag håller på med? Å ena sidan känns det viktigt att presentera sig på ett fördelaktigt sätt, å andra bryr jag mig ju inte. Det är bara vänner som besöker min blogg, såvitt jag vet ialla fall, och de känner ju mig väl. Inte betyder väl en presentabel yta något, between friends? Jag fpår inte direkt någon rätsida på det just nu, det får bli som det blir....
Det har nu gått hela tjugotre dagar på det nya året, och jag märker att vissa saker blir desamma. Tydligen räcker det inte med nya siffror i almanackan för att man skall förändras. Förvisso är detta ingen nyhet, men jag hoppas ju ibland att jag bara skall vakna upp en dag, och vara den där nya förbättrade versionen av mig själv. Men, naglarna är lika korta som förra året, och även om jag nu både dansar och gymnasisterar så finns där ett par extra kilon, för att inte tala om alla dåliga vanor jag fortfarande vårdar ömt.....
Nej, jag oroar mig inte något nämnvärt, och har inte heller dåligt samvete. Tids nog finner jag det där lilla extra som gör att förändingar sker. Bara det att jag gick tillbaka till gymnastiken efter tio år känns bra! Och två kilo extra....piece of cake! Att jag också kommit till rätta med astma medicin och hormoner gör också att jag faktiskt känner mig riktigt nöjd med mig själv. Synd bara att det där "faktiskt" slank med. Vad betyder det egentligen när man skriver så? det ger mig en smak i munnen som jag inte kan beskriva riktigt....en slags smak av rättfärdigande kanske?
Usch! egentligen borde jag försöka få ordning på hemsidan. Den skulle ha åtgärdats redan förra vintern när jag bytte webhotell samtidigt som jag lyckades spara den ursprungliga webadressen, men det var så mycket med dt tekniska att jag bara fick ge upp. Nu har det förmodligen blivit ännu mer komplicerat.....nåja, trägen och enveten kanske vinner än en gång.
Den engelskspråkiga bloggen ligger i träda. Jag har tusen saker att skriva om, men det kommer alltid något, eller någon imellan. javisst är det mitt fel som låter det ske, och visst är jag ju den första att säga att livet är en kamp, men ändå.....det är trögt att kämpa jämt! Fast jag behöver ju inte kämpa om jag inte vill förstås, men jag är inte heller glad i att välja den lätta vägen....Hmmm. Jag skall avsluta här, det blir väldigt mycket hit och dit känner jag. Kanske finns det energi kvar till HTML mm.