Summer continued...

Vi verkar ha kommit i ordning något så när, och min lilla datorhörna ärinredd igen. Visserligen vill jag ha en annan stol, fåtölj, och ett annat bord, men ändå, det funkar. Sommaren är fortfarande i allra högsta grad kvar med just nu knivskarp skärpa och strålande sol. Söndagens väldsamma åskskurar lättade upp den tryckande fuktiga hettan. Idag var det till och med lite "kallt" om armarna när jag cyklade till arbetet i St. Paul. Tre timmar var jag där, sedan dess har jag bara haft lunch, och lagt en tvätt i maskinen. Familjen har dragit till begen för långpromenad, och jag inväntar tvätten och fika med väninnorna klockan fyra. Life is good!
Vad som inte är good är min rubrikbild som är alldeles för bred. Ialla fall för min ålderstigna dator. Vi får väl se om jag lyckas ändra bilden till en mer passande... Det är besvärligt att komma igång med bloggeriet, helst när jag ju vet att det faktiskt uppskattas på vissa håll- Oh pressure! Men eftersom jag på något sätt fungerar bäst under just press skall det väl gå. Hade jag inte haft tre bloggar hade ju livet varit lättare, men nu är jag ju som jag är...
Ah! nu minns jag vad jag egentligen skulle skriva om! Nåväl, det får vänta tills nästa gång.

Ett nytt år till!

Tiden går och går, och det är inte så ofta jag skriver märker jag. Kanske blir det för mycket med både bloggar och Facebook, och hursom så känns det som om jag egentligen inte är så glad i FB längre. Kanske slutar jag där, och fortsätter här istället. nu när det är nytt år och allt....Ja man säger så, "och allt", men jag kan egentligen inte påstå att jag vet varför. Lite så blir det med FB för mig.Jag vet inte riktigt varför jag håller på. Visst är det lite kul att veta vad kompisarna äter till frukost osv. Men egentligen känns det bara som slöseri med tid som jag egentligen kunde använda bättre. Inte av snobbiga skäl, så som om att bättre nödvändigtvis måste vara lika med att rädda världen, eller något lika ambitiöst, utan mer som att få gjort saker för mig själv, eller ta FB tiden till att bara slappna av, vara......Vi får se. "Alla" gör det ju, så det smittar!
Oj det blev sent här! Eftersom detta inlägget ju inte ens kommer som ett nyårsinlägg kan jag lika gärna fortsätta när nacken är mindre spänd, och jag är piggare. Tills dess; Adios Amigos!

Nästa dag;
Med tanke på hur trögt det är att skriva så skulle jag kanske hoppa av bloggandet också. Kanske bara ha kvar den andra bloggen....? Jag låter gnällig och trist, och sådant har jag inte tålamod med, inte hos andra och inte hos mig själv. Förmodligen är det bara det faktum att året är nytt, och att jag inte är van att ha gäster som vi hade i fem dagar. det var trevligt, men jag är inte van vid prat i ett. Det blir för mycket av ingenting vettigt sagt liksom. Men...solen skiner och jag är på god väg att återgå till mer normala aktiviteter så det ordnar sig vad det lider. Jag tror att eftersom jag börjat ifrågasätta Facebook alltmer så kommer ju frågan automatiskt vad mitt bloggande tjänar för syfte. Förresten är jag sömnig också, det blir bäst att återkomma vid ett senare tillfälle märker jag. Vid det laget kanske entusiasmen återuppstått?

Soliga bilder....

En liten snabbis

.....bara. För solen skiner och här är milt, och imorse hörde vi en liten groda! Den lät visserligen lite seg, mais quand même! Förmodligen rör det sig om en liten lövgroda som är känd för att väsnas ganska bra. "Rainette" på franska.

Söndag..igen?! Nej just det, bara lördag

...man kan knappt fatta det ibland, hur fort tiden far iväg. Men så är det, och man blir äldre för var dag (och tydligen kan man som jag glömma av vilken dag i veckan det är...). Personligen har jag ännu inte vett nog att oroa mig inför ålderdomen, men visst känns det ibland att åren går. Jag försöker i mesta möjliga mån (alliteration?) att se de positiva sidorna, ja alltså, utökat vetande och kunnande, ökat självförtroende osv. Visst finns det downsides också, men varför plåga vare sig mig eller andra med dem?

Vi tog oss upp i bergen för att låta hunden få lite snö-spring. I södra Frankrike är "snösväng" ett begrepp som inte betyder särskilt mycket. Vägen var plogad efter veckans häftiga regnande/myckna snöande (beroende på altituden), men det var illa gjort. Alla de platser vi tidigare kunnat parkera på var täckta av snövallar, även där det finns vandringsleder och parkeringsplatser...Tills sist lyckades vi, vid 1000m ändå bli av med bilen. Och vilken lycka! Strålande sol, knarrande snö, skare som bar, inte oss men en glad pudel ialla fall, och över en halvmeter-djup snö. Detta är all vinter jag behöver! (Vi skall nog ut på en mer organiserad trek imorgon.)

Som vanligt har jag tänkt en massa, och skulle berätta om det. Och som vanligt gör själva tänkandet att jag bearbetat, och därmed glömmer...Bloggare, jag? Hardly!

I måndags skulle det vara termins-start på orientaliska dansen, men Djahida, vår "prof." var sjuk. Synd för mig som tänkt gå två ggr/vecka. Å andra sidan tittade jag istället in på ViktVäktarna....the horror! Jag hade gått 800 gr. över maxvikten, och fick följaktligen betala!. Moi, som ju blivit Guldmedlem och ju skulle slippa det! La honte!

Jag var skamsen, och riktigt riktigt besviken på mig själv. Med röda kinder och en tår i ögonvrån satt jag kvar hela mötet bland de gapande, pladdrande fransyskorna, och lovade mig själv att tappa rubbet, och gå tillbaka nästa måndag. Jag har nog tappat rubbet (dagligt vägande är dock förrädiskt), så jag ger mig själv en chans till. Det gör gott att få sina svagheter skrivna på näsan ibland. Jag var lite efter-julen låg innan, och nådde botten med vikten....nu när jag svalt förtreten känns det kanon! Kanske att inte alla reagerar som jag på motgångar, men det är värt ett försök att se på sig själv riktigt kritiskt, och ge sig själv en chans till något bättre. Visserligen är det ju enklare (på kort sikt) att låta det hela ha sin gång, att dras ned djupare i vad det nu än är, men efteråt......

Det är nästan ett år sedan jag gick till VV för första gången, och så här i backspegeln var det ju inte svårt alls! Det som slår mig nu är hur mycket psykologi, och hur lite utseende och smisk på fingrarna det rörde sig om. Att vara snäll mot sig själv på ett vettigt sätt, att ta sin plats, att bejaka sig själv....Kanske låter jag nyfrälst, who cares. En sak är dock säker; utan VV hade jag aldrig bloggat!

Glada vovvar i snö, och pudel på.

Den långa söndagspromenaden

...blev inte så lång, men väl solig. Efter första lilla turen ovanför staden, på vår "morgonväg", där den "snälla farbrorn" skördade oliver, bestämde vi oss för en sväng ner till kusten. Märkligt nog är det oftast söndag när vi vill ned. Vilket är lite av ett aber med tanke på små tanter med små hundar, familjer med nya cyklar, rollerblades, sparkcyklar, hundvalpar....you name it! Hur som, vi tog oss ned, gick en sväng med solen i högerögat, vände, fick sol i det vänstra, hittade ett "crêperie". Det blev en lyckad lunch på crêpes, sallad, och givetvis cider från Bretange....eller var det Normandie denna gången?
Bilder följer när jag orkar dra sladdar och tömma kameran.

Den fjärde advent,

.....och årets kortaste dag tillika. Här kom den i ett solsken, och en blå himmel jag inte sett på......ja, någon vecka! Att få sitta ute, på en av många uteserveringar (terrasser kallas det här) och inmundiga en belgisk öl i solen....det är därför jag bor här! Ibland glömmer man.

Hur som ser jag fram emot julen på ett annat sätt nu. Glöggen och pepparkakorna varar inte hela vägen fram, än mindre förbi julkalasandet, så stämningen har liksom tagits ut lite i förskott. Men det gör ingenting alls, eftersom jag tillhör (den stora?lilla?) skaran som pustar ut på nyårsdagen och glatt säger.."Äntligen vår!

Sådan är jag, och det är klart att man i februari (å det senaste) har insett att vintern just hade börjat, men det är mera annalkandet av våren som är kicken. Man kan fantisera om trädgårdsprojet, förodling, utflykter...Ingenting av dessa sysselsättningar blir ju någonsin av, men det är ju som alltid tanken som räknas.

Min tanke inför nyåret är att skippa löften (som vanligt) och i stället koncentrera mig på önskningar. Vi får se hur den listan blir....




Jag har förresten ingen aning om vad bilden handlar om, men jag tror mig skymta Benjamin Syrsa? Anyhoo, jag tänkte mer på önskningar....