Snabbt och oredigerat

Viserligen har jag inte tid, men ändå. Visserligen har jag inte läst färdigt den ännu, Small Change av Elisabeth Hay som jag tjatat om, men ändå. Den är våldsamt bra, åtminstone för mig som ju just diskuterat Márais' Embers, och där utgjutigt mig över hur fint han illustrerar den ensamma människans vindlande tankar. helst en mäniska utan feedback. Elisabeths "Bethie" har förvisso feedback, men jag blir ändå tagen av hur hon genom tillbakablickar lyckas vara ärlig, äntligen. Hur hon lyckas med att se på sina tillkortakommanden utan att gräva ned sig. Jodå, hon skriver ju en bok om det hela så visst grävs det, men ändå på ett konstruktivt sätt. Hon får mig att titta på mina tidigare handlingar ur helt nya vinklar, vilket är både spännande, och i vissa fall smärtsamt. Jag skulle önska att mina väninnor läste den, att vi hade en bokklubb, för jag är så himla nyfiken på om vi skulle känna igen varandra i alla dessa olika konstellationer av vänskap. Men, kanske är det lugnast att läsa själv.
Be careful what you wish for...
Alice Munro har kommit i skymundan, men snart är jag igenom Small Change, och då är det dags för Alice igen. Jag kan inte fatta at jag ogillat novellsamlingar. Är det åldern som gör mig öppen nu, eller vad? Nåväl, jag har bloggar att besöka, mail att skriva, och FB att beta av.
Fortsättning följer så småningom.

Hej och tack för det här...

Just nu när jag skulle börja skriva, insåg jag att jag kanske inte skulle ändrat storlek på texten. det är ju min dator som för tillfället har fel format, inte bloggen... Nå, det blir som det blir, och man kan ju alltid ändra igen. Jag har nämligen äntligen lyckats koppla datorn till teven, inte komplicerat egentligen, men det trilskades för några månader sedan, och sedan dess tappade jag både lusten och tålamodet. Men så på julaftonen ville jag överraska med Kalle Anka och lite annan underhållning, så jag bet ihop och kopplade, knappade och småsvor i bara ett par minuter, och Voilà! det fungerade ju! Nackdelen är att jag inte vill riskera att tappa bort inställningarna, och därför har datorn nu en skärm i fel format, och jag kisar och hukar för att kunna läsa mina mail, och Fb.
Nog om det. jag ville bara tacka för julen, och säga "bye bye" till densamma. För min del räcker det med jul nu. Jag vill bara att det nya året skall ta vid, och med det våren, med en gång! Jag håller helt med Cara (hoppas ni kommer in på hennes eminenta sida!), och vill börja planera för våren och sommaren nu, genast. I väntan på den riktiga våren så fick jag i alla fall en försmak idag nere i Nice. Soligt och förvånasvärt milt. Vi strosade vid havskanten, åt en pizza, (tack Ylva för maskrosextraktet!) och hade på det stora hela en skönt ledig dag. Efter nyår skall jag ta mig samman igen med fysisk aktivitet, förvärvsarbete mm. men just nu känns det härligt att göra ingenting alls. Nice-besöket var egentligen med anledning av ett återbesök på sjukhuset. Jag är duktig och läker snällt, och skall vara tålmodig bara, så går svullnaden ned runt ögonen. Doktor O. sa visserligen att jag skulle få "mandelögon", men jag hade nog tänkt mig något annat än svullna mandlar... Nu skall jag streta vidare med Byatts bok som ju dessvärre inte var fullt så fängslande som jag hoppats.

En sommar i Södern

Det är dags att försöka sig på bloggandet igen. Tiden är illa vald, det kommer två väninnor på lunch här i lånade lägenheten, och jag borde förberedan osv. Istället balanserar jag min allt hetare datorn på knäna, och testkör lite bilder från här och nu i den varma Södern. Vence La Jolie är vår slogan i den lilla staden. Och visst är hon väl rar? Det var flera år sedan jag tillbringade den varma perioden här. Jag hade bekvämt oc glatt glömt av baksidorna med att vistas i en stad som fylls med turister som förvirrat flanerar utan tidspress eller den minsta lilla aning om vad de håller på med. Nåja, mycket är positivt också, inte minst "les soldes" som jag glatt tagit mig an med det resultat att jag nu har fler, och uddare nya kläder och skor än någonsin förr! Ingen kan shoppa så bra som en ensam kvinna på annan ort!

.

Från dammen hos "mina fransmän" kommer fotona på "les libellules", trollsländoena. Eller rättare sagt de skal de lämnar kvar när de lämnar vattnet och tar luft under vingarna. Det var inte riktigt så mörkt som det ser ut, utan effekten av blixten och närbildsinställningen.

Det borde finnas fler bilder från den här serien här, men eftersom jag inte bloggat på länge, och eftersom en hel del verkar ha förändrats på Blogger sedan sist, så får det bli så här nu. Förmodligen dyker resten upp när och var jag minst anar det. Tills dess.....

Nu så

....tror jag att jag hittat mallen för stunden! Jag har laddat hem ett otal hippa, eller vackra, eller coola mallar, men eftersom jag bara inte orkar lära mig mer om HTML-koder så får det bli Blogger-original ändå. Jag menar, varför göra sig märkvärdig, vad nyttar det egentligen till? dessutom skall jag snart ge mig i kast med hemsidan för vår lägenhet...jag kommer att få allt jag vill av HTML-kodning, and then some!
Eftersom detta inte är ett vanligt inlägg, utan snarare en liten förklaring för den som är intresserad...jag har ju varit pink, hemvävd, hip uoi name it...men nu som sagt får det duga tills våren kommer. Tack förresten till kära väninnan BIRTHE, som tog det fina kortet!!!

Jag jobbar förnärvarande

.....på en ny mall, som passar mig just nu.
A bientôt!

Ett nytt år till!

Tiden går och går, och det är inte så ofta jag skriver märker jag. Kanske blir det för mycket med både bloggar och Facebook, och hursom så känns det som om jag egentligen inte är så glad i FB längre. Kanske slutar jag där, och fortsätter här istället. nu när det är nytt år och allt....Ja man säger så, "och allt", men jag kan egentligen inte påstå att jag vet varför. Lite så blir det med FB för mig.Jag vet inte riktigt varför jag håller på. Visst är det lite kul att veta vad kompisarna äter till frukost osv. Men egentligen känns det bara som slöseri med tid som jag egentligen kunde använda bättre. Inte av snobbiga skäl, så som om att bättre nödvändigtvis måste vara lika med att rädda världen, eller något lika ambitiöst, utan mer som att få gjort saker för mig själv, eller ta FB tiden till att bara slappna av, vara......Vi får se. "Alla" gör det ju, så det smittar!
Oj det blev sent här! Eftersom detta inlägget ju inte ens kommer som ett nyårsinlägg kan jag lika gärna fortsätta när nacken är mindre spänd, och jag är piggare. Tills dess; Adios Amigos!

Nästa dag;
Med tanke på hur trögt det är att skriva så skulle jag kanske hoppa av bloggandet också. Kanske bara ha kvar den andra bloggen....? Jag låter gnällig och trist, och sådant har jag inte tålamod med, inte hos andra och inte hos mig själv. Förmodligen är det bara det faktum att året är nytt, och att jag inte är van att ha gäster som vi hade i fem dagar. det var trevligt, men jag är inte van vid prat i ett. Det blir för mycket av ingenting vettigt sagt liksom. Men...solen skiner och jag är på god väg att återgå till mer normala aktiviteter så det ordnar sig vad det lider. Jag tror att eftersom jag börjat ifrågasätta Facebook alltmer så kommer ju frågan automatiskt vad mitt bloggande tjänar för syfte. Förresten är jag sömnig också, det blir bäst att återkomma vid ett senare tillfälle märker jag. Vid det laget kanske entusiasmen återuppstått?

Jag vet inte säkert

....men det är nog ungefär ett år sedan jag kom igång här. Nu har det varit sommaruppehåll, och även om en massa nya intryck ligger och jäser, så kommer jag att mjukstarta. Min första tanke med min blogg, som ett forum för förflugna tankar, liksom flög sin kos, och istället blev det någon sorts bilddagbok. I och för sig är det ju inget fel i det, och visst är det roligt att dela med sig av det som händer och sker både i ord och bild.....MEN det var som sagt inte så det var tänkt, och nu skall jag försöka på ny kula.Ja det där med forum tar jag inte så allvarligt. Visst kan jag skriva , och undra, och ondgöra mig, men det gör ju de allra flesta ute på nätet nu känns det som. Följaktligen förväntar jag mig inga kommentarer alls, men kommer ändå att ha den möjligheten kvar. Jag ät skytt, och optimist, så så får det bli! Min digitala kamera har ju öppnat upp en helt ny sida av mig, nämligen "Danette, Artistisk Fotograf", ja så var ju tanken, men jag får se om jag kommer att lägga ut fler bilder. Kanske då och då, när jag verkligen har något speciellt att visa. Det ger sig. Nu skall jag ut på Facebook och " tell the World" att jag är tillbaka.

Det är höstdagjämning nu.....

och det känns som en bra dag att återuppta mina skriverier här. Åtminstone lite försiktigt. Om en månad ät jag tillbaka i mina sydliga hjulspår, och vem vet, kanske blir det en "nytändning" då. Inte för att jag känt någon speciell avtändning, men eftersom ju sommaren kommer med ved-band för min del, så känns det bara antingen segt eller stressigt att ligga ute i cybern och berätta om mina förehavanden. Till yttermera visso hör givetvis också att sommaren ju ändå är en så ofantligt mycket mer aktiv tid. Mycket planeras, en del hinner göras, solen skiner, blommor, svampar.....vem hinner egentligen med något annat?
Sedan måste jag ju pckså erkänna att jag aldrig spolade Facebook som jag tänkte där under vårvintern. Jag hade ju inte besökt mer än å det hastigaste, och på det stora hela bara irriterat mig. På vad minns jag inte riktigt, men så var det. Hur som...helt plötsligt kändes det som om "alla" var där, och fler blev dem, så nu har jag e-mail, Facebook OCH två bloggar!!
Vi får se vad som blir kontentan av detta, men det lutar åt att ha kvar denna blogg (who cares? undrar väl de få av er som kollat här utan nyheter att läsa...), fast lite omgjord. Engelska anonyma har ju ett annat syfte och får vara kvar, fast kanske har mitt behov av den minskat under sommaren, vi får se. E-mail kanske ändå inte är dumt att ha, om inte annat så för de "normala" vuxna som undrar vad FB egentligen är, och som själva inte ser ett behov av att ge sig in i leken. Jag har ju diverse kunder som kanske inte faller in under kategorin FB direkt.
Jaha ja, det ser ut som om förändringar av det stora omvälvande slaget låter vänta på sig, men jag har ju som sagt lite tid innan jag definitivt lämnar sommaren bakom mig.
Tills dess........
A bientôt!

Förmodligen är det så

....att ingenting kan stoppa naturkrafterna. Trots en mer än lovligt gnällig vinterperiod så är jag där igen, hos Carole, något sammanbiten, men ändå glättig och pratsam. Medan hon sliter håren av mina ben och bikinilinjen ("du vill väl inte se it som en mormor?") pratar vi om vad som timat sedan sist. Eftersom jag alltid kommer någon månad försent till våra duster mot min natur finns det alltid något. Sonen (hennes) som är så duktig, men blir gammal i förtid, tidens tand på oss, hur att glädjas åt livet men inte låta det gå för långt, mina kunder, min uthyrning.....oftast tar det en dryg timma, men tiden räcker aldrig till för att vi skall hinna tömma ut våra samtalsämnen.

Denna gången fick jag en ny liten överraskning. Jag har nått Nästa Stadie i mitt åldrande (eller ett av dem ialla fall, ibland händer mycket samtidigt). Carole tog ett tag över mustachen (ja, sadly), och ögonbrynen (jag lutar åt en Marlene Dietrich-look för tillfället) och sa; "il faut quand même utiliser le contour des yeux, maintenant, Danette". Jaha, det är alltså dags för ögonkrämen nu! Jag som varit så nöjd med att jag (äntligen) krämar ansiktet två (2) gånger/dygn skall alltså börja kombinera två (2!) krämer under ögonen.....jag fick prover....vi får se.....Redan att jag snart använt en hel burk med ansiktskräm för mogna(re) kvinnor är en seger, jag kan inte lova mycket mer än så. Visserligen är jag fåfäng, som de flesta, men krämer!

Nå, naturen innebär ju inte bara förfall och undergång, utan också nya glada tag. Just nu har jag lust på att sy igen. Detta brukar drabba mig vid denna tiden, för att sedan liksom falla i glömska, och sedan bara blekna bort....I år hoppas jag på mer. Under mitt första äktenskap, i Afrika, var jag gift med Busuyi, som hade examen i design och tillskärning från någon dansk skola. Han lärde mig hemskt mycket om allt vad det innebär att verkligen sy. Tack vare honom skulle jag aldrig backa på en kostym, kappa, aftonklänning, bröllopsklänning....you name it. Det är bara det att jag alltid behöver mer tid och utrymme än jag har,och framförallt att jobba utan avbrott. Nu har jag ialla fall tittat på lite olika sites som t ex. Odd Molly och den där siten som Ylva hade häromsistens, och jag får ju säga att svårt att sy dessa snygga svindyra plagg är det inte! Det är bara en fråga om att göra det. Kanske denna sommar, jag har ju sparade tyger, knappar, spetsar, band......så snart jag har; installerat vatten och avlopp, byggt min pergola, designat om halva trädgården, odlat ett halvårs behov av ekblads-sallad.......the list goes ever on!

Afrika förresten, det var en upplevelse på många många sätt! T ex. att stå i butiken/ateljén och ta emot beställningar på kläder att sy. Oftast hade kunden med sig tyget, köpt på marknaden, oftast lite onödigt lite tyg i förhållande till plagget som önskades. Vi hade tonvis med europeiska och amerikanska modetidningar och gamla mönsterböcker. Där fick kunden peka på en modell, sedan mätte vi och sydde. det låter smidigt och smärtfritt, men nej! allt var en kamp. Om centimetrar, pengar, klädsamhet, tid etc. En kamp som sagt! Men det var roligt, och lärorikt, och jag hoppas jag inte har glömt alltför mycket syknep, för egentligen älskar jag att sy. Och jag har ju till och med köpt en "french-curve" och en tillskärarbok för att friska upp minnet. I sommar!...........