Snabbt och oredigerat

Viserligen har jag inte tid, men ändå. Visserligen har jag inte läst färdigt den ännu, Small Change av Elisabeth Hay som jag tjatat om, men ändå. Den är våldsamt bra, åtminstone för mig som ju just diskuterat Márais' Embers, och där utgjutigt mig över hur fint han illustrerar den ensamma människans vindlande tankar. helst en mäniska utan feedback. Elisabeths "Bethie" har förvisso feedback, men jag blir ändå tagen av hur hon genom tillbakablickar lyckas vara ärlig, äntligen. Hur hon lyckas med att se på sina tillkortakommanden utan att gräva ned sig. Jodå, hon skriver ju en bok om det hela så visst grävs det, men ändå på ett konstruktivt sätt. Hon får mig att titta på mina tidigare handlingar ur helt nya vinklar, vilket är både spännande, och i vissa fall smärtsamt. Jag skulle önska att mina väninnor läste den, att vi hade en bokklubb, för jag är så himla nyfiken på om vi skulle känna igen varandra i alla dessa olika konstellationer av vänskap. Men, kanske är det lugnast att läsa själv.
Be careful what you wish for...
Alice Munro har kommit i skymundan, men snart är jag igenom Small Change, och då är det dags för Alice igen. Jag kan inte fatta at jag ogillat novellsamlingar. Är det åldern som gör mig öppen nu, eller vad? Nåväl, jag har bloggar att besöka, mail att skriva, och FB att beta av.
Fortsättning följer så småningom.