Sweet May

Våren har blivit till sommar, och jag hann knappt med! Tiden har varit fylld av världsliga ting, och inte örrän nu hinner jag sitta ned (en liten stund på lunchen) och skriva. Kanske säger jag nej lite för sällan, eller också är det bara så att jag fångar tillfällena som bjuds; det har varit mycket arbete, och sedan ännu mer... Ibland blir det jobbigt, men det går över ganska fort, och nu nät jag sköter min hälsa lite bättre så tar jag mindre stryk. Det är roligt också, att ana utmaningar, och sedan också faktiskt klara av dem! Men nu börjar jag bli lite less på det hela, och ser fram emot att ha tid till gymnastik och bloggande igen. Ja vi skall visserligen måla om, och fixa och dona in i det sista som vanligt, men ändå. Förhoppningsvis är det man gör för sig själv något mindre betungande. Och i fjärran hägrar skumpan på tåget när vi korsar Po-slätten!
Innan dess skall jag ha en liten "do" i min trädgård. Ja alltså i den som jag har tillgång till. Några damer, tjejer... de flesta från bokklubben, och så min amerikanska väninna. En amerikanska till var bjuden, men hon anländer för sent, så jag får väl ha två små tillställningar. Jag har absolut inte tänkt igenom detta, utan bjudit utan se slutresultatet framför mig. Vi får se hur det avlöper, och vad jag skall bjuda på. Jag har redan en rejäl ost, och till den hemmlagad "sylt", och efterrätten är också OK... men vad börjar man med? Det lär väl lösa sig, men jag får erkänna att jag kanske skulle tänkt efter före...
Imorgon är det dags för Nice igen, och ett besök på hospitalet. Kanske passar jag på att turista efteråt. Jag har avstyrt arbete (screw the money!) och om vädret tillåter tänkte jag eventuellt promenera, ta kort, vara ensam....
Rapport kommer förhoppningsvis.
A+

Hej och tack för det här...

Just nu när jag skulle börja skriva, insåg jag att jag kanske inte skulle ändrat storlek på texten. det är ju min dator som för tillfället har fel format, inte bloggen... Nå, det blir som det blir, och man kan ju alltid ändra igen. Jag har nämligen äntligen lyckats koppla datorn till teven, inte komplicerat egentligen, men det trilskades för några månader sedan, och sedan dess tappade jag både lusten och tålamodet. Men så på julaftonen ville jag överraska med Kalle Anka och lite annan underhållning, så jag bet ihop och kopplade, knappade och småsvor i bara ett par minuter, och Voilà! det fungerade ju! Nackdelen är att jag inte vill riskera att tappa bort inställningarna, och därför har datorn nu en skärm i fel format, och jag kisar och hukar för att kunna läsa mina mail, och Fb.
Nog om det. jag ville bara tacka för julen, och säga "bye bye" till densamma. För min del räcker det med jul nu. Jag vill bara att det nya året skall ta vid, och med det våren, med en gång! Jag håller helt med Cara (hoppas ni kommer in på hennes eminenta sida!), och vill börja planera för våren och sommaren nu, genast. I väntan på den riktiga våren så fick jag i alla fall en försmak idag nere i Nice. Soligt och förvånasvärt milt. Vi strosade vid havskanten, åt en pizza, (tack Ylva för maskrosextraktet!) och hade på det stora hela en skönt ledig dag. Efter nyår skall jag ta mig samman igen med fysisk aktivitet, förvärvsarbete mm. men just nu känns det härligt att göra ingenting alls. Nice-besöket var egentligen med anledning av ett återbesök på sjukhuset. Jag är duktig och läker snällt, och skall vara tålmodig bara, så går svullnaden ned runt ögonen. Doktor O. sa visserligen att jag skulle få "mandelögon", men jag hade nog tänkt mig något annat än svullna mandlar... Nu skall jag streta vidare med Byatts bok som ju dessvärre inte var fullt så fängslande som jag hoppats.

Nu har jag

...för en gångs skull varit på bio. Nej inte här i vår lilla stad (där jag ju förövrigt ligger i fördröjd fejd med lokala biografägaren...) utan i Nice, "nice"!

"The curious life of Benjamin Button" såg vi, amerikanska vänninan och jag, och det var alldeles utomordentligt trevligt! Som för det mesta hade jag ingen direkt aning om vad filmen skulle handla om, vilket kan vara en fördel när man gärna tycker sig "sett allt" och blir lite fin i kanten, eller gnällig. Historien känner väl alla till, så jag hoppar den, och tänker bara säga att för mig var det en fin fin film. Bra musik, vackert foto, och en historia precis så lagom "fantastique" som man vill ha en film. Verkligheten har jag nog av ändå, tack så mycket! Nästa gång blir det nog "Doubt", eller "Gran Torino". Vänninan har en idé om att se alla Oscars-nominerade filmer före omröstningen.....hon säger det varje år, och vi försöker, men i ett land som FR är det ibland svårt att få se det man vill på originalspråk när man vill se det. Vi hoppas. Själv gillar jag ju Drew Barrymore och Jennifer Aniston, men eftersom Ben Affleck är med så.....

Anywho, hunden skall ha mat, och vi med.....