Våren har blivit till sommar, och jag hann knappt med! Tiden har varit fylld av världsliga ting, och inte örrän nu hinner jag sitta ned (en liten stund på lunchen) och skriva. Kanske säger jag nej lite för sällan, eller också är det bara så att jag fångar tillfällena som bjuds; det har varit mycket arbete, och sedan ännu mer... Ibland blir det jobbigt, men det går över ganska fort, och nu nät jag sköter min hälsa lite bättre så tar jag mindre stryk. Det är roligt också, att ana utmaningar, och sedan också faktiskt klara av dem! Men nu börjar jag bli lite less på det hela, och ser fram emot att ha tid till gymnastik och bloggande igen. Ja vi skall visserligen måla om, och fixa och dona in i det sista som vanligt, men ändå. Förhoppningsvis är det man gör för sig själv något mindre betungande. Och i fjärran hägrar skumpan på tåget när vi korsar Po-slätten!
Innan dess skall jag ha en liten "do" i min trädgård. Ja alltså i den som jag har tillgång till. Några damer, tjejer... de flesta från bokklubben, och så min amerikanska väninna. En amerikanska till var bjuden, men hon anländer för sent, så jag får väl ha två små tillställningar. Jag har absolut inte tänkt igenom detta, utan bjudit utan se slutresultatet framför mig. Vi får se hur det avlöper, och vad jag skall bjuda på. Jag har redan en rejäl ost, och till den hemmlagad "sylt", och efterrätten är också OK... men vad börjar man med? Det lär väl lösa sig, men jag får erkänna att jag kanske skulle tänkt efter före...
Imorgon är det dags för Nice igen, och ett besök på hospitalet. Kanske passar jag på att turista efteråt. Jag har avstyrt arbete (screw the money!) och om vädret tillåter tänkte jag eventuellt promenera, ta kort, vara ensam....
Rapport kommer förhoppningsvis.
A+
6 kommentarer:
Du kan väl bjuda på ost till förrätt och sylt till efterrätt...?
Låter trevligt med en stund allena i Nizza. Och usch ja, vad tiden går fort. Man hinner knappt blinka så har tiden rusat iväg!
Jag förstår det där med att inte säga nej, när man frilansar tar man ju de chanser man får.
Tills du kommer finputsar jag Kallekrocket-banan....
Vackert! Putsa på, jag slår dig ändå...eller Mixie gör det! Hoppas på Nizza i fint väder. och att jag kommer ihåg kameran...
Jag tror att Mixie vinner! Hon är mest ohämmad och har en otrolig förmåga att skita i alla regler - vilket man ju ska...
Sparris!!!!!!!!
Går och vankar och längtar efter en närproducerad variant, ännu finns bara italienska och spanska.
Hoppas du får en fin Nice-dag!
Här har det varit nattfrost... och igår snöade det... men allt är grönt, utslaget och färdigt. Längtar också till den där champagneskålen så vi kan ses snart!!!
Apropå fasaner (som tycks öka i antal!)
http://www.bokborsen.se/Guido+Rocca-bok-till-salu-14991271_1.htm
Lite skev baksida. 90 kr + porto. Som hittat.
Om man är tillräckligt angelägen
@ Evy, tack för tips! Ibland suktar jag, och sedan undrar jag om jag "verkligen behöver..". Men än är det (kanske) inte försent...
@Lena, sparris är underbart gott, men det är ju det där med lukten efter... hur som så finns di här i mängder, så snart blir det säkert din tur. Saknar dig enormt, OCH ser fram emot dina helande händer!
@Ylva, Mixie är svårslagen, granted, men jag hoppas kunna slå er båda i år!!
Skicka en kommentar