Idag fick jag en cykel!

Inte för att jag vet om jag har bruk för en, här, i Frankrike, där det är farligt att bara gå på trottoaren. Men nu står den ialla fall i garaget, med dubbel punka....gift horse in the mouth, och allt det där. Kanske, om det någonsin igen blir varmt, att jag kan cykla till jobbet i St. Paul,eller bort mot St. Jeannet, dit är det platt. Vi har vårregn och åtta grader, så det lär dröja.
Cykla, à la Francaise!
Jag har inget tålamod för politik, och jag hoppades frenetiskt på Hillary Clinton, men får väl ändå nu sälla mig till skaran av glada optimister bakom Obama. Jag har till och laddad ned och printat ut "The President's Message" som föregick den 104 sidor långa (icke printat!) budgeten för de nästa tio åren. USA har ju den inverkan på oss, på gott och ont att det betyder så mycket vad som händer där, Tack och lov kanske det äntligen händer något positivt. Efter att ha fått kontakter med "vanliga" amerikaner via min chat-group förstår jag lite mer hur förfärligt illa det är ställt där, och när jag läste mina tre sidor från Presidenten om vad de skall företa sig.....my God! vilket u-land! Best of luck säger jag, och hoppas att ni/du/någon klickar och läser.
Nog om detta.
P O's bok om de två olycksdrabbade, Blanche och Marie, var tung. Vacker också, men för första gången någonsin önskar jag att jag visste vad författaren tänkte. Förmodligen går det att hitta även sådant på nätet...vi får se. Burman använder så många fler ord! Jag har knappt börjat, vet inte hur det skall utvecklas, eller ens varför. Det blir spännande.
Runt om i lilla staden blommar påskliljor, tazetter, penséer...vårlikt och lysande fastän det är grått och kallt. En tröst.
Jag fantiserar om kollektionen jag skall sy i sommar (yeah right!) (as if!!). Var vore vi utan våra fantasier? Tanken är spetsöverdragna linnetyger, stråveck, 10-tal, volanger, puffärmar....oh well, vi får se. Jag har ialla fall en idé om lilla nya duschrummet. Fast vi småträter om rött (jag) eller blått (guess who?). Det blir plats för en kvarts-cirkel-dusch-botten. En toalett (!!!), vi skippar nog handfat, köket är ju bakom dörren. Kakla kan jag ju nu, men nej nej NEJ! det blir inte "Hel-kaklat, hellre dör jag! Fult, trist och obduktion är det enda jag kan tänka på där. Spegel i helfigur är vi vana vid, och det är bra för egot (!?), samt snabb-jobbat. Voilà, hoppas vi inte tänkt fel. Vi har bara 2 kvm. så....

Förmodligen är det så

....att ingenting kan stoppa naturkrafterna. Trots en mer än lovligt gnällig vinterperiod så är jag där igen, hos Carole, något sammanbiten, men ändå glättig och pratsam. Medan hon sliter håren av mina ben och bikinilinjen ("du vill väl inte se it som en mormor?") pratar vi om vad som timat sedan sist. Eftersom jag alltid kommer någon månad försent till våra duster mot min natur finns det alltid något. Sonen (hennes) som är så duktig, men blir gammal i förtid, tidens tand på oss, hur att glädjas åt livet men inte låta det gå för långt, mina kunder, min uthyrning.....oftast tar det en dryg timma, men tiden räcker aldrig till för att vi skall hinna tömma ut våra samtalsämnen.

Denna gången fick jag en ny liten överraskning. Jag har nått Nästa Stadie i mitt åldrande (eller ett av dem ialla fall, ibland händer mycket samtidigt). Carole tog ett tag över mustachen (ja, sadly), och ögonbrynen (jag lutar åt en Marlene Dietrich-look för tillfället) och sa; "il faut quand même utiliser le contour des yeux, maintenant, Danette". Jaha, det är alltså dags för ögonkrämen nu! Jag som varit så nöjd med att jag (äntligen) krämar ansiktet två (2) gånger/dygn skall alltså börja kombinera två (2!) krämer under ögonen.....jag fick prover....vi får se.....Redan att jag snart använt en hel burk med ansiktskräm för mogna(re) kvinnor är en seger, jag kan inte lova mycket mer än så. Visserligen är jag fåfäng, som de flesta, men krämer!

Nå, naturen innebär ju inte bara förfall och undergång, utan också nya glada tag. Just nu har jag lust på att sy igen. Detta brukar drabba mig vid denna tiden, för att sedan liksom falla i glömska, och sedan bara blekna bort....I år hoppas jag på mer. Under mitt första äktenskap, i Afrika, var jag gift med Busuyi, som hade examen i design och tillskärning från någon dansk skola. Han lärde mig hemskt mycket om allt vad det innebär att verkligen sy. Tack vare honom skulle jag aldrig backa på en kostym, kappa, aftonklänning, bröllopsklänning....you name it. Det är bara det att jag alltid behöver mer tid och utrymme än jag har,och framförallt att jobba utan avbrott. Nu har jag ialla fall tittat på lite olika sites som t ex. Odd Molly och den där siten som Ylva hade häromsistens, och jag får ju säga att svårt att sy dessa snygga svindyra plagg är det inte! Det är bara en fråga om att göra det. Kanske denna sommar, jag har ju sparade tyger, knappar, spetsar, band......så snart jag har; installerat vatten och avlopp, byggt min pergola, designat om halva trädgården, odlat ett halvårs behov av ekblads-sallad.......the list goes ever on!

Afrika förresten, det var en upplevelse på många många sätt! T ex. att stå i butiken/ateljén och ta emot beställningar på kläder att sy. Oftast hade kunden med sig tyget, köpt på marknaden, oftast lite onödigt lite tyg i förhållande till plagget som önskades. Vi hade tonvis med europeiska och amerikanska modetidningar och gamla mönsterböcker. Där fick kunden peka på en modell, sedan mätte vi och sydde. det låter smidigt och smärtfritt, men nej! allt var en kamp. Om centimetrar, pengar, klädsamhet, tid etc. En kamp som sagt! Men det var roligt, och lärorikt, och jag hoppas jag inte har glömt alltför mycket syknep, för egentligen älskar jag att sy. Och jag har ju till och med köpt en "french-curve" och en tillskärarbok för att friska upp minnet. I sommar!...........