Sista Kvällen innan Vintern.

Det är alldeles för sent och hjärnan är tom efter en lååång vecka, men... det är ju den susta kvällen innan Vintern och kanske kan jag få till någonting litet ändå.
Jag läser mycket för tillfället. Just nu håller jag på att ta mig igenom "If nobody speaks of remarkable things" av Jon McGregor. Den har ett alldeles utomrodentligt vackert språk, och det verkar som om det är just det som får mig att vakna till liv för tillfället. Jag är helt fascinerad av rytmer, vändningar, färger i språket, och bryr mig nästan inte om VAD en bok handlar om, bara berättande fängslar mig. Lite som man kan tänka om musik; det spelar ingen roll vem som sjunger, om inte låten är bra...
Annars, ja annars är detta den ljuvligaste hösten någonsin (jag minns inte väder direkt...). Solen fortsätter att stråla, det är ljumt och skönt, man kan fortfarande fika utomhus, och det är besvärligt att anpassa klädseln; morgonens cykeltur med handskar och kängor, och lunchens cykeltur i bara t-shirt! Nejdå, jag klagar inte, au contraire, om detta fortsätter blir det en vinter att glädjas åt. Om man till detta lägger det faktum att vi i början av december kan fira tjugoårs-jubileum (flytten hit), så finns det ingenting att klaga på.
Mer om böcker; vänninan lånade mig "The Help" och stressade mig genom att säga att hon egentligen lovat den till någon annan, så " hop to it!" Den var underhållande, och inbjöd tack och lov till sträckläsning, men den gick ju inte att jämföra med McGregor's bok.

Favorit-téet ( mynta/lakrits) är slut på Monoprix, och jag sörplar en mer än lovligt fadd "verveine" på påse. Så trist! Att något vått kan ge en så torr hals är förmodligen en bragd i sig! Klockan skall ställas om vad det lider. Just nu visar den 23.15, och jag gitter inte mer. Nacken stretar emot, vilket gör att entusiasmen tryter ganska raskt.
Det får räcka så här...

Sol och Vår, och en ny datamaskin

Äntligen fick jag så tillbaka min gamla dator. Ja gammal är den tydligen med ca. sex-sju år på nacken. jag hade som sagt ingen aaaning om det, men med facit i hand, och en ny hårddisk i maskinen har jag förstått att så är fallet. Snälla Kim hjälpte mig enormt mycket. Inte bara genom att snällt köpa och skicka en ny (dubbelt så stor) hårddisk tillsammans med en cd fullproppad med drivers och en hel "bra at ha" avdelning. Dessutom coachade han mig via telefon och fjärrhjälp (snajdigt!), och var hemskt tålmodig. Han är min Dator-Gud för alltid!
Det känns lite konstigt med en adresslista med bara tio namn i, men det ger väl sig. Kanske hade jag lite väl mycket gammalt skräp liggande här och där, och nu när allt är borta hoppas jag att jag inte kommer att sakna allt för många filer, människor, foton mm.
Under tiden datorn varit sjuk, och jag gjort annat som att arbeta, varit på hospitalet en dag, cyklat igen mm. så kom våren. På riktigt! Nu är det så mycket vår att den knappt går att beskriva. kanske räcker det med att skriva att jag igår låg på grannterrassen i bara mässingen, med ett hav av blåregn ovanför huvudet. Ljuvligt var det, och varmt! Jag fick gå in efter en timma... Eftesom inga bilder finns kvar i datorn skall jag koppla i externa hårddisken och plocka fram ett urval vårbilder (till), men jag tror de flesta får hamna på MOODS.
Antingen gör jag det med en gång, eller också stryker jag lite... vårgarderoben har plockats fram!

Nackspärr och Regn

nej, det är inte namnet på en konstig advokatbyrå. Inte är det så illa ställt med mig heller, även om det tog emot just nu när jag vred på huvudet. Biblioteket var kallt igår, och barbent som jag var, med kort kofta som var extra kort i ryggen så känner jag idag av det hela. regnet slutatde just, så inte ens det är aktuellt längra! Bibblan igår var extra trevlig. det kom oväntat mycket folk, och nya vänninan Karen (med norskt uttal) kånkade ned en bricka med underbar capuccino, jag hade med radion på vilken vi åtnjöt Radio Classique... Ytterligare några 25 cents.böcker införskaffades (men jag lånade inget nytt!), Karen lånade ut en bok av favoriten Robertson Davies... På det stora hela var det en perfekt lördag. Jag känner att det är hög tid att införskaffa en låda där jag kan pacja böcker som jag inte kommer att hinna läsa innan sommaren. En lista kommer att annonseras hör, så att de böcker jag inte vill spara efter läsning kan få ett annant (bättre?) hem senare. Min andra Karen (amerikanskt uttal..) har lånat ut en bok också, så jag måste läsa lånta böcker först. Förutom Bill Brysons memoarer då, som jag lånade för att Mr. skulle ha ett tidsfördriv. Bryson är fruktansvärt rolig, och för mig som växte upp under det amerikaniserade sextiotalet är det mycket som går att relatera till även om jag inte är född i femtiotalets Iowa.
Imorgon skall jag till tandläkaren igen, förs sista gången, för nu skall kronan på plats, jag skall bli ca. sextusen kronor fattigare OCH han kommer att älta det faktum att det fattas en tand (dålig rotfyllning way back..) som han vill ersätta med ett implantat. Yeah Right!
Hur som. Nu är helgen nästan över, och som vanligt ser jag fram emot nästa vecka med tillförsikt... tandläkare och operation till trots. i alla fall skall ju datorn hoppeligen fås att fungera igen, och efter onsdag kommer solen tillbaka. koltrasten sjunger, allt knoppas... jag begär egentligen inte så mycket mer.

Idag fick jag en cykel!

Inte för att jag vet om jag har bruk för en, här, i Frankrike, där det är farligt att bara gå på trottoaren. Men nu står den ialla fall i garaget, med dubbel punka....gift horse in the mouth, och allt det där. Kanske, om det någonsin igen blir varmt, att jag kan cykla till jobbet i St. Paul,eller bort mot St. Jeannet, dit är det platt. Vi har vårregn och åtta grader, så det lär dröja.
Cykla, à la Francaise!
Jag har inget tålamod för politik, och jag hoppades frenetiskt på Hillary Clinton, men får väl ändå nu sälla mig till skaran av glada optimister bakom Obama. Jag har till och laddad ned och printat ut "The President's Message" som föregick den 104 sidor långa (icke printat!) budgeten för de nästa tio åren. USA har ju den inverkan på oss, på gott och ont att det betyder så mycket vad som händer där, Tack och lov kanske det äntligen händer något positivt. Efter att ha fått kontakter med "vanliga" amerikaner via min chat-group förstår jag lite mer hur förfärligt illa det är ställt där, och när jag läste mina tre sidor från Presidenten om vad de skall företa sig.....my God! vilket u-land! Best of luck säger jag, och hoppas att ni/du/någon klickar och läser.
Nog om detta.
P O's bok om de två olycksdrabbade, Blanche och Marie, var tung. Vacker också, men för första gången någonsin önskar jag att jag visste vad författaren tänkte. Förmodligen går det att hitta även sådant på nätet...vi får se. Burman använder så många fler ord! Jag har knappt börjat, vet inte hur det skall utvecklas, eller ens varför. Det blir spännande.
Runt om i lilla staden blommar påskliljor, tazetter, penséer...vårlikt och lysande fastän det är grått och kallt. En tröst.
Jag fantiserar om kollektionen jag skall sy i sommar (yeah right!) (as if!!). Var vore vi utan våra fantasier? Tanken är spetsöverdragna linnetyger, stråveck, 10-tal, volanger, puffärmar....oh well, vi får se. Jag har ialla fall en idé om lilla nya duschrummet. Fast vi småträter om rött (jag) eller blått (guess who?). Det blir plats för en kvarts-cirkel-dusch-botten. En toalett (!!!), vi skippar nog handfat, köket är ju bakom dörren. Kakla kan jag ju nu, men nej nej NEJ! det blir inte "Hel-kaklat, hellre dör jag! Fult, trist och obduktion är det enda jag kan tänka på där. Spegel i helfigur är vi vana vid, och det är bra för egot (!?), samt snabb-jobbat. Voilà, hoppas vi inte tänkt fel. Vi har bara 2 kvm. så....