Same, same, but different...

Man kan väl anse att sommaren är slut nu, vilket är helt i sin ordning även om termometern forfarande visar ca. 25 grader. Eftemiddagen spenderades i Nice, alltid lika trevligt, men jag har nog fått nog av den gamla stan nu. För många människor, för dåliga grälla affärer, ja för mycket av det mesta helt enkelt, gör att jag nog lika gärna kan gå på fredagsmarknaden i Vence... eller låta bli.

Hur som, det var inte det jag skulle skriva om, utan om hur allt blev annorlunda utan att jag märkte det.
Konstigt, för jag är den första att hävda att allt förändras. Någonstans, någon gång under sommaren blev jag en annan människa. Hur det gick till, eller varför, vet jag fortfarande inte. Mest märks det på att jag inte biter ned mina naglar längre. De halkar käckt över tabgentbordet, och de som känner mig vet att detta inte hör till vanligheterna. Resten av förändringen är lite svårare att få grepp om, men kortfattat kan jag säga att jag inte bryr mig längre. Det låter kanske negativt, men jag menar det i den allra positivaste form. Jag bryr mig, men bryr mig inte om att jaga upp mig, att reagera urskillningslöst (kan detta vara rätt stavat?). Först trodde jag att jag kanske bara undertryckte "naturliga" känslor, eller att jag blivit luttrad ända in i själen. Men jag tror inte det, det känns mera som något positivt. Som att jag slutligen lyckats finna en inre stabilitet som inte ruckas än hit än dit beroende på vad som sker omkring mig. Som att jag är mig själv nog, utan att för den saken skull känna mig överlägsen. Bara förnöjd.
Märkligt så det kan bli...

Nackspärr och Regn

nej, det är inte namnet på en konstig advokatbyrå. Inte är det så illa ställt med mig heller, även om det tog emot just nu när jag vred på huvudet. Biblioteket var kallt igår, och barbent som jag var, med kort kofta som var extra kort i ryggen så känner jag idag av det hela. regnet slutatde just, så inte ens det är aktuellt längra! Bibblan igår var extra trevlig. det kom oväntat mycket folk, och nya vänninan Karen (med norskt uttal) kånkade ned en bricka med underbar capuccino, jag hade med radion på vilken vi åtnjöt Radio Classique... Ytterligare några 25 cents.böcker införskaffades (men jag lånade inget nytt!), Karen lånade ut en bok av favoriten Robertson Davies... På det stora hela var det en perfekt lördag. Jag känner att det är hög tid att införskaffa en låda där jag kan pacja böcker som jag inte kommer att hinna läsa innan sommaren. En lista kommer att annonseras hör, så att de böcker jag inte vill spara efter läsning kan få ett annant (bättre?) hem senare. Min andra Karen (amerikanskt uttal..) har lånat ut en bok också, så jag måste läsa lånta böcker först. Förutom Bill Brysons memoarer då, som jag lånade för att Mr. skulle ha ett tidsfördriv. Bryson är fruktansvärt rolig, och för mig som växte upp under det amerikaniserade sextiotalet är det mycket som går att relatera till även om jag inte är född i femtiotalets Iowa.
Imorgon skall jag till tandläkaren igen, förs sista gången, för nu skall kronan på plats, jag skall bli ca. sextusen kronor fattigare OCH han kommer att älta det faktum att det fattas en tand (dålig rotfyllning way back..) som han vill ersätta med ett implantat. Yeah Right!
Hur som. Nu är helgen nästan över, och som vanligt ser jag fram emot nästa vecka med tillförsikt... tandläkare och operation till trots. i alla fall skall ju datorn hoppeligen fås att fungera igen, och efter onsdag kommer solen tillbaka. koltrasten sjunger, allt knoppas... jag begär egentligen inte så mycket mer.

En kanna té

...Ti Kuan Jin, och nyårskonsert från Wien står på programmet.

Skönt att 2008 är över, för nu kan man ju se framåt mot det nya! Det var inte alls ett dåligt år, tvärtom var det ett riktigt bra år, med många trevliga händelser, och nya insikter, men.....enough already! Jag har ju badrum att bygga, trädgård att re-designa, bloggar att skriva etc. etc Men först....konserten! Jag växte upp med nyårskonsert, baletten, önskan att ha en egen balklänning, dansa wienervals......Det sitter i, och de finns andra som jag tack och lov, annars skulle jag väl få rippa från Piratebay allra minst! Så här på (något) äldre dar känns konserten viktigare en Kalles jul. Jag förmodar att jag egentligen sett all den Kalle Anka jag behöver, fast det förstås, Piff o Puff....hur kul som helst, alltid!

Nog om detta. Det räcker att säga att nyåret firades knappt alls. M skällde arg på smällare och raketer, Mr. snarkade, och det hela var över vid kvart över tolv. Voilà!

Mixie fick ett nyårs-sim i den lokala bäcken/forsen/floden. Det var svin svin kallt i vattnet, och vi rappade på hemåt för att rädda lilla den från vattensvans. Och för att få i oss årets sista glögg förstås. Mycket mer kommer inte att ordas om detta, nu ser vi framåt! Fast jag skall passa på att tacka, för mina vänner, som ger mig stöd, sällskap och vidare vyer, för att jag kommit på att jag ju är en helt OK människa, för min familj som jag ju ofta tar för givet. Det finns mycket mycket mer, emn det är ju inte en Oscars-gala det här!