Same, same, but different...

Man kan väl anse att sommaren är slut nu, vilket är helt i sin ordning även om termometern forfarande visar ca. 25 grader. Eftemiddagen spenderades i Nice, alltid lika trevligt, men jag har nog fått nog av den gamla stan nu. För många människor, för dåliga grälla affärer, ja för mycket av det mesta helt enkelt, gör att jag nog lika gärna kan gå på fredagsmarknaden i Vence... eller låta bli.

Hur som, det var inte det jag skulle skriva om, utan om hur allt blev annorlunda utan att jag märkte det.
Konstigt, för jag är den första att hävda att allt förändras. Någonstans, någon gång under sommaren blev jag en annan människa. Hur det gick till, eller varför, vet jag fortfarande inte. Mest märks det på att jag inte biter ned mina naglar längre. De halkar käckt över tabgentbordet, och de som känner mig vet att detta inte hör till vanligheterna. Resten av förändringen är lite svårare att få grepp om, men kortfattat kan jag säga att jag inte bryr mig längre. Det låter kanske negativt, men jag menar det i den allra positivaste form. Jag bryr mig, men bryr mig inte om att jaga upp mig, att reagera urskillningslöst (kan detta vara rätt stavat?). Först trodde jag att jag kanske bara undertryckte "naturliga" känslor, eller att jag blivit luttrad ända in i själen. Men jag tror inte det, det känns mera som något positivt. Som att jag slutligen lyckats finna en inre stabilitet som inte ruckas än hit än dit beroende på vad som sker omkring mig. Som att jag är mig själv nog, utan att för den saken skull känna mig överlägsen. Bara förnöjd.
Märkligt så det kan bli...

Till slut....

Det rä bara att göra det. Så säger de i reklamen, och det stämmer för här har jag värkt på vad jag skall skriva. Vad jag skall börja med. Bilder eller inteI stället har jag skapat två nya bloggar...ja de är ju egentligen hemsidor för vår lilla uthyrningsrörelse. En svensk och en engelsk. Det är en bitch att hålla på med, och det blir alltid något fel. Fördelen med bloggformatet är ialla fall att det är lätt att gå in och korrigera. Tids nog blir det perfekt, för perfekt måste det bli!
Jag har märk att jag är petigare än jag låter påskina, och oroar mig lite för att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför perfektion är viktig.
Dessa eviga frågor och analyser! jag säger som Jerry Seinfeld; "Why can't you just be?" Och har inget svar att ge mig.

Gnälligt värre här, men så blir det när tröttheten kommer ikapp, när man vill men inte orkar, och inte vill inse. Jag är gammal nog nu att lära mig av mina misstag, men det vill sig inte ändå. Nåja, lite har jag lärt mig, och därför gick jag inte till gymnastiken ikväll, utan tar det lugnt med bok, musik och datamaskin. Inte dumt alls!
I öcrigt är livet bra med fortfarande fint väder,även om det börjar bli lite kyligt. På morgonen kommer handskarna på inför cykelturen till jobbet, och på eftermiddagen kan man cykla hem barärmad. Total höst har det alltså inte blivit ännu.
Ändå ser jag fram emot julen, det enda som är positivt med vinterperioden.
Men mer om det nästa gång.
Nu är det dags att vila lite till......