Sista Kvällen innan Vintern.

Det är alldeles för sent och hjärnan är tom efter en lååång vecka, men... det är ju den susta kvällen innan Vintern och kanske kan jag få till någonting litet ändå.
Jag läser mycket för tillfället. Just nu håller jag på att ta mig igenom "If nobody speaks of remarkable things" av Jon McGregor. Den har ett alldeles utomrodentligt vackert språk, och det verkar som om det är just det som får mig att vakna till liv för tillfället. Jag är helt fascinerad av rytmer, vändningar, färger i språket, och bryr mig nästan inte om VAD en bok handlar om, bara berättande fängslar mig. Lite som man kan tänka om musik; det spelar ingen roll vem som sjunger, om inte låten är bra...
Annars, ja annars är detta den ljuvligaste hösten någonsin (jag minns inte väder direkt...). Solen fortsätter att stråla, det är ljumt och skönt, man kan fortfarande fika utomhus, och det är besvärligt att anpassa klädseln; morgonens cykeltur med handskar och kängor, och lunchens cykeltur i bara t-shirt! Nejdå, jag klagar inte, au contraire, om detta fortsätter blir det en vinter att glädjas åt. Om man till detta lägger det faktum att vi i början av december kan fira tjugoårs-jubileum (flytten hit), så finns det ingenting att klaga på.
Mer om böcker; vänninan lånade mig "The Help" och stressade mig genom att säga att hon egentligen lovat den till någon annan, så " hop to it!" Den var underhållande, och inbjöd tack och lov till sträckläsning, men den gick ju inte att jämföra med McGregor's bok.

Favorit-téet ( mynta/lakrits) är slut på Monoprix, och jag sörplar en mer än lovligt fadd "verveine" på påse. Så trist! Att något vått kan ge en så torr hals är förmodligen en bragd i sig! Klockan skall ställas om vad det lider. Just nu visar den 23.15, och jag gitter inte mer. Nacken stretar emot, vilket gör att entusiasmen tryter ganska raskt.
Det får räcka så här...

Till slut....

Det rä bara att göra det. Så säger de i reklamen, och det stämmer för här har jag värkt på vad jag skall skriva. Vad jag skall börja med. Bilder eller inteI stället har jag skapat två nya bloggar...ja de är ju egentligen hemsidor för vår lilla uthyrningsrörelse. En svensk och en engelsk. Det är en bitch att hålla på med, och det blir alltid något fel. Fördelen med bloggformatet är ialla fall att det är lätt att gå in och korrigera. Tids nog blir det perfekt, för perfekt måste det bli!
Jag har märk att jag är petigare än jag låter påskina, och oroar mig lite för att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför perfektion är viktig.
Dessa eviga frågor och analyser! jag säger som Jerry Seinfeld; "Why can't you just be?" Och har inget svar att ge mig.

Gnälligt värre här, men så blir det när tröttheten kommer ikapp, när man vill men inte orkar, och inte vill inse. Jag är gammal nog nu att lära mig av mina misstag, men det vill sig inte ändå. Nåja, lite har jag lärt mig, och därför gick jag inte till gymnastiken ikväll, utan tar det lugnt med bok, musik och datamaskin. Inte dumt alls!
I öcrigt är livet bra med fortfarande fint väder,även om det börjar bli lite kyligt. På morgonen kommer handskarna på inför cykelturen till jobbet, och på eftermiddagen kan man cykla hem barärmad. Total höst har det alltså inte blivit ännu.
Ändå ser jag fram emot julen, det enda som är positivt med vinterperioden.
Men mer om det nästa gång.
Nu är det dags att vila lite till......

End of Summer

Att komma tillbaka hem till trädgården efter fem veckor på annan ort var en överraskning! Min sallad (som jag trodde skulle ha äits upp av någon vajade glatt med sina blommiga toppar...

Denna sommaren går definitivt mot sitt slut nu. Bilderna är ju nog så vackra, men utanför mitt fönster piskar regnet, och inte ens småfåglarna syns till. Ja ja, jag skall hänga ut frö, men det regnar så trist....Victoriaplommonen är nästan slut. Plockade eller nedblåsta för att senare förtäras av både hunden och oss. Nu väntar några äpplen på sin tur, om inte kastvindarna tar ned dem först.

Konstigt att inte alla mina foton kom med...nåja, jag hade ju inte tänkt blogga ändå just nu, men är ju ialla fall lite grann i kontakt med sidan. Det är dags att sluttra huttra och huka framför datorn (som för övrigt inte blev en ny en, utan bara vansinnigt upphottad!), och istället get going.

Mitt sommarlov...

Ja jag vet! De kom ju på fel håll!....