Det är alldeles för sent och hjärnan är tom efter en lååång vecka, men... det är ju den susta kvällen innan Vintern och kanske kan jag få till någonting litet ändå.
Jag läser mycket för tillfället. Just nu håller jag på att ta mig igenom "If nobody speaks of remarkable things" av Jon McGregor. Den har ett alldeles utomrodentligt vackert språk, och det verkar som om det är just det som får mig att vakna till liv för tillfället. Jag är helt fascinerad av rytmer, vändningar, färger i språket, och bryr mig nästan inte om VAD en bok handlar om, bara berättande fängslar mig. Lite som man kan tänka om musik; det spelar ingen roll vem som sjunger, om inte låten är bra...
Annars, ja annars är detta den ljuvligaste hösten någonsin (jag minns inte väder direkt...). Solen fortsätter att stråla, det är ljumt och skönt, man kan fortfarande fika utomhus, och det är besvärligt att anpassa klädseln; morgonens cykeltur med handskar och kängor, och lunchens cykeltur i bara t-shirt! Nejdå, jag klagar inte, au contraire, om detta fortsätter blir det en vinter att glädjas åt. Om man till detta lägger det faktum att vi i början av december kan fira tjugoårs-jubileum (flytten hit), så finns det ingenting att klaga på.
Mer om böcker; vänninan lånade mig "The Help" och stressade mig genom att säga att hon egentligen lovat den till någon annan, så " hop to it!" Den var underhållande, och inbjöd tack och lov till sträckläsning, men den gick ju inte att jämföra med McGregor's bok.
Favorit-téet ( mynta/lakrits) är slut på Monoprix, och jag sörplar en mer än lovligt fadd "verveine" på påse. Så trist! Att något vått kan ge en så torr hals är förmodligen en bragd i sig! Klockan skall ställas om vad det lider. Just nu visar den 23.15, och jag gitter inte mer. Nacken stretar emot, vilket gör att entusiasmen tryter ganska raskt.
Det får räcka så här...
3 kommentarer:
Här har hösten också varit tämligen mild och behaglig. På sistone har det varit tretton, fjorton grader om dagarna och mycket disigt. Rätt skönt men rätt som det är smäller det väl till och blir minus femton och en meter snö - aaaaarg, hjälp! Men jag hoppas på en mild vinter med regn och runt noll.
Är inte The Help rätt klyschig? Jag fick för mig det.
Gott att höra att allt är bra - men var försiktig med nacken!
Låt oss hoppas på en frisk solig vinter. regn suger! Fast det göt ju kyla också... Jotack, The Help var hyfsat klyschig. Den hade en del intressanta aspekter, men när den var slut försvann den liksom bara... Den andra boken var betydligt bättre, även om jag nog förstörde slutet lite genom att läsa alldeles för länge, alldeles för sent... Nacken har att göra med den annalkande kylan, men jag har halsdukar, fuskkragar....
Fast regn är bättre än snö- och här känns det tvunget att välja...
På med sjalen, människa!
Skicka en kommentar