Same, same, but different...

Man kan väl anse att sommaren är slut nu, vilket är helt i sin ordning även om termometern forfarande visar ca. 25 grader. Eftemiddagen spenderades i Nice, alltid lika trevligt, men jag har nog fått nog av den gamla stan nu. För många människor, för dåliga grälla affärer, ja för mycket av det mesta helt enkelt, gör att jag nog lika gärna kan gå på fredagsmarknaden i Vence... eller låta bli.

Hur som, det var inte det jag skulle skriva om, utan om hur allt blev annorlunda utan att jag märkte det.
Konstigt, för jag är den första att hävda att allt förändras. Någonstans, någon gång under sommaren blev jag en annan människa. Hur det gick till, eller varför, vet jag fortfarande inte. Mest märks det på att jag inte biter ned mina naglar längre. De halkar käckt över tabgentbordet, och de som känner mig vet att detta inte hör till vanligheterna. Resten av förändringen är lite svårare att få grepp om, men kortfattat kan jag säga att jag inte bryr mig längre. Det låter kanske negativt, men jag menar det i den allra positivaste form. Jag bryr mig, men bryr mig inte om att jaga upp mig, att reagera urskillningslöst (kan detta vara rätt stavat?). Först trodde jag att jag kanske bara undertryckte "naturliga" känslor, eller att jag blivit luttrad ända in i själen. Men jag tror inte det, det känns mera som något positivt. Som att jag slutligen lyckats finna en inre stabilitet som inte ruckas än hit än dit beroende på vad som sker omkring mig. Som att jag är mig själv nog, utan att för den saken skull känna mig överlägsen. Bara förnöjd.
Märkligt så det kan bli...

Hemma bra, men hemma bäst?

Vänner och bekanta frågar ofta om jag inte längtar...längtar söderut när jag är i norr, och vice versa. Men det finns ju ett uttryck; "Home is where the hearth is". Vanligtvis betyder väl det att där man har sina nära och kära, ja där är man hemma. Själv vill jag ta det lite längre. Jag har mina när och kära med mig i mitt hjärta, och jag har ju även mig själv med mig jämt. Så var jag än befinner mig är hemma, för som sagt; "Home is where the heart is".
Inte djupsinnigt, men sant för mig.
Södern är mitt hem nu, och vilket hem det är! Höstfärgerna finns bara uppe i bergen än så länge, och efter regn i september finns det nya blommor och nytt gräs överallt. Kvällarna börjar bli småkyliga, men dagarna är soliga och varma. Perfekt!
Mitt arbetsliv har tagit fart igen, vilket är roligt. Jag har ju omväxlande sysslor, och tillfälliga ny-tillskott, så att arbeta är fortfarande riktigt roligt!
Mer om mina arbeten vid ett senare tillfälle.