kom för många år sedan.
Möbius syndrom heter det. Jag registrerade det inte, och ingen annan heller...Nu när åren gått kommer små inte helt oirriterande besvär som jag kanske skall åtgärda vad det lider.
Jag undrar ibland om det varit bättre att ha koll på diagnosen tidigare, eller om det varit en black om foten. Man vänjer sig vid det som är medfött, och kanske hade vetskapen om vad, hur och varför bara gjort problemet större då, i tonåren, än nu när det ju är en del av den jag är.
Hur som, här och nu gäller, och det finns mycket som händer och sker med kroppen när åren går. Sönderfallet och förslappningen är en del av livet. Och om jag beslutar mig för att reparera vissa skador för att inte få etter värre senare, så är det mest för att jag inte vill att mitt åldrande skall vålla mig onödigt mycket besvär.
Det finns så mycket annat som går down the drain....
Om jag låter hemlighetsfull, så är det bara för att jag inte själv riktigt vet hur denna historien kommer att sluta. Men fortsättning följer. När jag läser Wikipedias lilla sammnfattning så ser det inte så stort ut, men det finns ju alltid mer.... Och jag tackar makterna för att jag inte kunde Googla då, vid fjorton, för oj! vilken depp, att ha tendenser till både det ena och det andra, innan vi ens sa Asberger, bokstavskombination eller något annat som ju är vardagsmat nu!
Vad hade det blivit av mig då, 1974, med det lasset av diagnos? One shudders to think!
Det börjar bli sent. Hunden fiser, och fotbolls-TV är snart slut. Imorgon är heldags-jobb, med Danse Oriental som krydda på moset.
Mer om dansen efter torsdags-kvällen. Förhoppningsvis gör tredje lektionen susen. Förhoppningsvis får jag mitt lilla höft-skynke med klirrande pengar!!
2 kommentarer:
Hmm, man kan ju fråga sig om en diagnos av något slag hjälper eller stjälper. Tänk på alla barn som fått ADHD eller aspergers - är det bättre eller sämre att veta vad ens eventuella problem beror på? Jag tror att det i de flesta fall hjälper och att det känns bättre. Typ "det är inte jag som är trög, jag har dyslexi". Tror du att det skulle varit jobbigare att veta om diagnosen och allt vad det innebär tidigare?
Och jag är lite avundsjuk på dig som kan skylla på Möbius när du sträcker upp ögonlocken lite grann, hahaha!
Mixies fisar, ja. Hon har en riktig rival i Viggo om vi ska ordna fistävling, kan jag tala om. Tysta men mycket kraftfulla fisar - ibland mitt i natten! Usch!
Di små liven! Visst är de rara?
Vad beträffar diagnosen vet jag inte riktigt. När man "forskar" på nätet ser man att alla(?) utom jag verkar ha handikapp. Ibland inte så mycket, men det finns ett stödforum föt föräldrar till "möbius-barn" om jag inte missminner mig. Inget ont i det, men HAR jag ett drag av t ex autism? Och om vi/dem vetat att sådana benämningar fanns att tillgå, i vilken riktning hade jag utvecklats då?
Men visst är det käckt med de små korrigeringar som KAN göras!
Även om jag just fick samtal från sjukhuset att doktor D. inte kan ta emot på onsdag fastän de SA det.
Skollov suger!
Skicka en kommentar