...är utläst. Tyvärr, för det var just den sortens bok som jag suktat efter så länge. Den var fängslande, lärorik, spännande...ja allt vad man kan önska helt enkelt! Eller för att göra en lång historia kort..den var bra. Att jag inte lyckades hålla mig, utan sträckläste sista hälften är himla synd nu, när jag inte har något annat på lut, men man får skylla sig själv, och vara glad för vad man haft. Michel Faber blir jag riktigt nyfiken på. Att vara ung, och man, och skriva så om någonting som ju oftast bara kvinnliga författare skriver om...Jag kan bara buga mig, och säga Chapeau! Men, eller men! jag skall inte rusa iväg efter andra alster av Faber ännu. Vis av skadan med andra nyfunna hjältar och hjältinnor i böckernas värld skall jag ta det piano, i akt och mening att inte "läsa ihjäl" sagda författare. För det har hänt förut, och jag tycker nog att Faber förtjänar ett bättre öde än att jag efter tredje, fjärde boken tycker att "ja ja, hans skriver ju likadant jämt.." Tacka fan för det! Vad annat är att vänta? Sedan att jag tröttnar är som sagt nästan elakt mot författaren som överlevt skrivkramp, elaka förläggare, och Gud vet vad. Jag får hitta på något annat, som att blogga duktigt, eller brodera (jag har en idé..), eller läsa någon av alla de små böckerna jag hittar för 25 cent styck på mitt lilla bibliotek. Vi får se.
Jag kan bara tacka, och tacka igen Ylva, för att du läste Sugar, och sedan fivk min nyfikenhet att vakna. Now what?? Jag borde läsa igenom, och kolla stavslarv....Nä, har inte lust! Håll tillgodo ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar