tisdag, oktober 26, 2010

Till slut....

Det rä bara att göra det. Så säger de i reklamen, och det stämmer för här har jag värkt på vad jag skall skriva. Vad jag skall börja med. Bilder eller inteI stället har jag skapat två nya bloggar...ja de är ju egentligen hemsidor för vår lilla uthyrningsrörelse. En svensk och en engelsk. Det är en bitch att hålla på med, och det blir alltid något fel. Fördelen med bloggformatet är ialla fall att det är lätt att gå in och korrigera. Tids nog blir det perfekt, för perfekt måste det bli!
Jag har märk att jag är petigare än jag låter påskina, och oroar mig lite för att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför perfektion är viktig.
Dessa eviga frågor och analyser! jag säger som Jerry Seinfeld; "Why can't you just be?" Och har inget svar att ge mig.

Gnälligt värre här, men så blir det när tröttheten kommer ikapp, när man vill men inte orkar, och inte vill inse. Jag är gammal nog nu att lära mig av mina misstag, men det vill sig inte ändå. Nåja, lite har jag lärt mig, och därför gick jag inte till gymnastiken ikväll, utan tar det lugnt med bok, musik och datamaskin. Inte dumt alls!
I öcrigt är livet bra med fortfarande fint väder,även om det börjar bli lite kyligt. På morgonen kommer handskarna på inför cykelturen till jobbet, och på eftermiddagen kan man cykla hem barärmad. Total höst har det alltså inte blivit ännu.
Ändå ser jag fram emot julen, det enda som är positivt med vinterperioden.
Men mer om det nästa gång.
Nu är det dags att vila lite till......

3 kommentarer:

Country Girl sa...

Ah! There you are, Fawlty!! Roligt att ha dig tillbaka, cara!
Jag har all förståelse för ambitionen att göra saker perfekt, även om det sällan blir det. Men jag börjar mer och mer acceptera att "good enough" är perfekt för mig...

Danette sa...

Javisst är good enough just det! Jag fattar inte varför jag envisas...oftast orkar jag ju inte ända fram ändå. Att analysera vidare....
Du är ju nästan perfekt i allt du gör, så.....

Country Girl sa...

Perfekt i allt jag gör?Yeah, right, som med heltäckninsmattan? Som när sicksacksömmen syns på mina jeans? Jag hoppas att du skojar (fast i så fall är det ganska elakt...).

Anyho, som sagt: man får acceptera att man inte kan genomföra allting så det blir perfekt (jag är ju ingen mattläggare), men ändå bli nöjd. Värst är när någon annan klagar på ens arbete, när man är väl medveten om bristerna men ändå är glad. Då faller allt och man känner sig bara kass...