Slutet på arbetsveckan

Jag hade inte alls tänkt att blogga. Nacken värker och det har varit en lång, lång dag. Arbete från halv nio till klockan sex. ja det låter väl inte så himla mycket, men det var många olika saker som gjordes, och på två ställen, och jag cyklade kilometervis i uppförsbackarna...
Anywho, nog om det. Nu är det sen kväll, och familjen sover i olika obekväma ställningar. Wow! jag insåg inte riktigt hur sent det blivit! Nåväl, imorgon blir det bättre. Jag skall rycka in på bibblan för en av "the two Irenes" har ramlat och brutit något. Efter det blir det lunch hos väninan, och förhoppningsvis kommer min capuccinokånkande väninna förbi biblioteket för att berätta om sin vecka i Israel. Allt jag vet är att hon åkte buss mellan Jerusalem och Bethlehem...
Våren är som en svensk försommar nu, helt ljuvlig och ljusgrön, och fåglarna är fortfarande i sitt esse. Fast svarthättan (typ) som väsnades i murgrönan i muren utanför vår entrée är tyst. Jag hoppas första kullen flugit ut, och att mamman och pappan dragit vidare. Alternativet är katt... så i min bok är det inte ett alternativ att tänka sig.
Aj! Oj! Rygg, nacke= ont. Jag tar Lillis på en sväng, ruckar Mr. och drar mig tillbaka.
A demain les amis!

Operan i Monte Carlo...

....vad kan vara mer chict ? Eller heter det chickare? Anywho, yours truly skall dit imorgon...ja när ni (who are you anyway??) läser detta är det redan samma dag, och problemet är som alltid (som vanligt är lite väl grovt) "what to wear..!?). Förra året vid cirka denna tid skrev jag på Facebook (! I know!) om ett besök på samma opera, men den moderna salen. Jag var lite besviken över avsaknaden av guld, röd sammet mm. men glad och tacksa över chansen att få höra och se Ödets Makt av Verdi. Sååå vackert, och pampigt, och lite väl mycket körer (Verdi), men beggars and choosers....Detta året blir det så äntligen guld och hela konkarongen i Salle Garnier, dvs. den gamla vackra Operan, vid Kasinot, i Monte Carlo. Never mind den georgiska bassångaren...beggars and choosers....att få komma dit, och se och höra! What to wear är dock alltid ett problem. Mr. tappade tålamodet och ryade om "dress-code", dumma seder, etc. etc. med påföljd att det även denna gången blev amerikanska väninnan som följer med. Jag lutar åt ett Farah Dibah-nummer jag köpte på rea på Indiska, bara för att jag kom i en x-small! men det har varit problem med tillbehören/"les accesoires". Vi tar väl kort, så jag återkommer. Ytlig? Moi?.............Här letade jag efter en bild på just F D, iförd det jag trodde var hennes stil, men det är inte så enkelt. Minnet spelar en spratt! Min lilla klänning med guldbroderier har tydligen ingenting alls at göra med den forne (se längesedan!) bestämmaren över Iran, eller var det Persien då? Nåväl, jag hoppas kunna avlägga en full rapport över a) operans vackra, mytomspunna inredning, b) Paata Burchuladze's (hoppas jag) fantastiska framträdande, och c) min delikata utstyrsel samt tillika diné på Café de Paris.......

Stulna bilder blir tydligen alltid väldigt små......