Jag hade inte alls tänkt att blogga. Nacken värker och det har varit en lång, lång dag. Arbete från halv nio till klockan sex. ja det låter väl inte så himla mycket, men det var många olika saker som gjordes, och på två ställen, och jag cyklade kilometervis i uppförsbackarna...
Anywho, nog om det. Nu är det sen kväll, och familjen sover i olika obekväma ställningar. Wow! jag insåg inte riktigt hur sent det blivit! Nåväl, imorgon blir det bättre. Jag skall rycka in på bibblan för en av "the two Irenes" har ramlat och brutit något. Efter det blir det lunch hos väninan, och förhoppningsvis kommer min capuccinokånkande väninna förbi biblioteket för att berätta om sin vecka i Israel. Allt jag vet är att hon åkte buss mellan Jerusalem och Bethlehem...
Våren är som en svensk försommar nu, helt ljuvlig och ljusgrön, och fåglarna är fortfarande i sitt esse. Fast svarthättan (typ) som väsnades i murgrönan i muren utanför vår entrée är tyst. Jag hoppas första kullen flugit ut, och att mamman och pappan dragit vidare. Alternativet är katt... så i min bok är det inte ett alternativ att tänka sig.
Aj! Oj! Rygg, nacke= ont. Jag tar Lillis på en sväng, ruckar Mr. och drar mig tillbaka.
A demain les amis!
5 kommentarer:
Hoppsan sa, rätt som det är har du skrivit något utan att man märkt det! Förrän nu!
Ta hand om din stackars nacke, vännen! Det är så jämrans jobbigt att ha ont i den.
Jag fattar piken där med våren som är som svensk försommar... Jag ska inte tjata mer om årstider nu. Sorry.
Vad duktig du är som cyklar! Jag är så avundsjuk. Jag saknar att cykla. På landet är det för långa avstånd - eller för korta...Till bussen är det bara två km och till jobbet två mil, så ...
Din pippi har säkert bara flyttat eller är på semester innan nästa kull.
He he, jag verkar i det tysta. Jag kan ju inte alltid basunera ut på FB att "nu bloggar hon igen!". Så himla intressanta grejor skriver jag ju inte! Synd att du har så fel avstånd så att cykel inte passar, för man känner sig så underbart fri på tvåhjulingen. man tas tillbaka till barndomen på ett litet kick, även om jag fegar nu och inte så ofta släpper styret med båda händerna... ha ha! Faktiskt var det ingen pik. Jag fick dåligt samvete med en gång, undrade vad jag skrivit... Never mind!
Gräv på kära Countrygirl, men tag det lugnt! Snart kommer jag och hjälper, och pikar...
Men kära vän! Ha aldrig dåligt samvete får tramsgrejer! Både du och jag gillar ju att retas och ibland blir det kanske lite för mycket av det goda... Fast inte ska du, jag, vi ha dåligt samevete för det?
Ser fram emot din hjälp i sommar, kanske ska vi riva skjulet... ha ha, jag bara skojar! Möjligen ska jag måla huset just då, men då kan du ligga och sola eller störa Binkt i höbärgningen...
Släppa styret har jag aldrig vågat/kunnat. Jag menar - why should I? hjulet kan ju vicka till och då ligger man där i gruset!
Nejdå, oroa dig inte! jag är liksom stöp i en form av dåligt samvete, men tar det med ro. om inte VI kan tramsa och retas, vem kan väl då? Binkt, hö...hmmmm
Just det...T det med ro, bara. Binkt, hö...nice!
/Country Girl
Skicka en kommentar