Mittemellandagarna, och slutet?

Kanske borde jag läsa igenom alla inläggen jag gjort här, kanske inte. Hur som, så känns det som om detta kanske blir det sista inlägget både för året, och på "Tänker och berättar". kanske blev det mer berättat än tänkt, och i början så många bilder, och entusiastiska listor mm. Nu blir det alltmer sällan, och entusiasmen falnar. Visserligen kan det bero på att det ju finns två bloggar till, och så Facebook då, som väl ändå tillfredställer behovet av att bli sedd och hörd. Om det nu var därför jag började, vem vet egentligen varför nu, så här långt efter? "Anonyma" bloggen fyllde nog mitt behov av att bara prata av mig, men den var också ett bra sätt att titta lite på mig, mitt och de mina med förhoppningsvis andra ögon. det är visserligen svårt att vara klarsynt när man ser på sin egen familj, men jag försökte ialla fall. Nu tror jag inte den behövs längre, det känns som om jag är redo att sluta älta det som varit, både dåligt och bra... Nåja, jag får erkänna att de bra minnen dyker upp precis när som helst, och de är alltid välkomna, men jag söker inte upp dem, och jag försöker stävja det sentimentala ältandet. Här och nu! Här och nu! Innan jag stänger ned, skall jag göra två saker; kopiera allt skrivet till papper eller minne, och  jag delar även med mig av den här... Så är det inte anonymt längre! Who cares?
Fotobloggen tänker jag fortsätta med, det är kul att dela med sig, och kul att ta foton. dessvärre brände min kamera-laddare sönder på TGV:n upp till Paris, så nu under julen här i dourdan, har jag varit sparsam med krämen. Tyvärr. På torsdag morgon bär det dock av till paris, och kameran får gå så länge den kan. Eventuellt får jag låna en som jag kan sätta i ett eget minne i, vi får se. Annars ligger Paris säkert kvar, och jag kommer att ha bilder i mitt huvud även om jag inte kan dela med mig på bloggen. kanske kan jag experimentera med beskrivande skrivande?
Friden försvann just, samtidigt som två pojkar på tolv kom och satte sig vid mitt bord...Oh well, det är inget ont i dem, men eftersom huset har ca. tjugo rum, varav minst tre är lekrum.
Som om det inte räckte har jag nu haft lilla Marguerite här, som ville se Simon's Cat, igen, och igen...

Åter till ordningen. Jo, Paris! Jag fick några fina julklappar. Bl a en bok om metron i Paris, med historia omkring de olika stationerna. En guidebok blev det också! Förhoppningsvis hinner jag se en hel del utan att stressa.
Stress är annars något jag både försökt unvika för egen del, men också för Annie och André som jag är här i Dourdan för att hjälpa under julen och mellan dagarna. jag har väl kanske inte lyckats så bra som jag skulle kunnat önska, men jag gör mitt bästa, och det får räcka. Allt är rörigt och disorganiserat, och jag kan se att det kanske inte är så lämpligt alla gånger att dela ett stort hus  mellan föräldrar och tre döttrar. Helst inte om mamma har svårt att " let well alone", vilket gör döttrarna antingen irriterade, eller uppgivna. Nå, vi har inte haft en total "Lars Norén" ännu... Hm, de där avbrotten gjorde att jag tappade koncentrationen... So what else is new?!
Om detta är det sista inlägget, så är det ialla fall helt i stil med de tidigare. Vem vet förresten, kanske vill jag fortsätta, när allt kommer omkring.

Hurven& Gnällig, böcker&filmer

Jag sitter i den fina fådda alpackatröjan jag fått av Cara, och konstaterar att det varit en lång vecka... eller också är jag bara trött, och kanske på väg att bli sjuk. Känner mig hurven och lite snar till gnällighet, har tagit två centiliter Grappa och skall snart få middag. Hursom, veckan har också varit trevlig, och dramatisk om vart annat; stor läkarundersökning i Nice i efterdyningarna efter den hemska stormen och översvämningarna, trevlig "dinner& movie" TVÅ gånger! En gång var maten lysande, och filmen sög på flera sätt, andra gången var maten lite "hmm...", men den inledande guacamolen och inspirerat samtal gjorde att maten glömdes, och vi kunde skratta bort Fred Astaire och Audrey Hepburn. Filmen som sög var "The Help" som jag ju redan läst. Boken hade ialla fall något att komma med, men filmen...Oh malheur! som vi säger här... Hollywood har både plus och minus, och detta var nog närmare neutralt än plus.
Ja, och bokklubben kom ju igång igen, efter schismer och diverse pinsamheter. Det skall nog bli bättre nu, med lite regler att följa, och färre medlemmar. Martin får vara kvar, eftersom vi andra inte känner ett behov av en "kvinnogrupp", och var och en har ansvar för ett möte med en självvald bok att leda diskussionen om. Vidare väljer vi bara böcker som ingen läst tidigare, och de skall vara högst ett år gamla.
                                                                               *
Här blev det paus, och nu är det lördag, och jag är fortfarande grinig och hängig, men har varit på "la pharmacie" och fått hjälp och köpt Propolis mm. Man hoppas....!
Hursom, vidare om bokkklubben; Bok nr 1 blir Martin's val; den nys Julian Barnes "The Sense of an Ending", mitt val följer hack i häl, och vi skall jämföra de två; Eugenides "The Marriage Plot". Rapport kommer att följa efter detta, och då kanske jag också dragit mig till minnes de två nästa böckerna.

Jag kan lika gärna spinna vidare på boktemat, och rekommendera den fantastiska novellsamlingen "Båten" av Le Nam (eller var det på andra hållet?). Jag säger titt som tätt att jag a) inte läser novellsamlingar, och b) att jag hatar de som pesten... Tja man får ju lov att ändra sig. Historierna i Båten är suveräna, och väldigt skiftande; väst, öst, man kvinna, gammal och ung. Allt finns, och allt är väldigt väl berättat. Jag läste den svenska översättningen, och får nog beställa det engelska originalet, att ha hemma alltid. LÄS!

Nedan finns diverse länkar att klicka på. Varför de knappt syns är anybody's guess...

Vad mer? Tja, det verkar som jag är mycket för det skrivna ordet just nu, och även film som ju är en utmärkt form av verklighetsflykt; billigare än droger, och med färre sideffekter. I veckans recsensioner från NYT står att läsa om en ny film av Alexander Payne, som ju tidigare gjort riktigt hyggliga filmer. Jag hoppas på åtminstone en visning här i Vence. På samma tema (film) kan nämnas att vi här i lilla staden även i år skall ha ett "Rencontre Culture et Cinéma". De flesta filmer intresserar mig föga. Inte heller de eviga diskussionerna före och efter varje visning, samt möte med filmskapare, eller dito wannabes. Men, jag skall försöka hinna gå och se Gus van Sant's senaste; Restless.
Dagen efter min födelsedag har jag film och mat-kväll hemma hos mig för de två väninnorna. Vi är inte så "highbrow" som vi kallar oss, men har trevligt, och jag tror att jag, eftersom det vid det laget varit både julbazar hos Svenska Kyrkan (vi skall gå alla tre) och första advent, skall bjuda på Bergman's Fanny och Alexander. En film jag knappt minns, och som sagda väninnor kanske kan uppskatta. Vi får se om jag kan hitta en textad version. Jag har ingen plan B ännu... vad visar man en 67-åring, och en 35-åring?? Och vad skall vi äta!? Well, det ger väl sig.

Efter att ha blivit omhändertagen på apoteket tog jag en sväng förbi bibblan där jag hjälper till med jämna mellanrum. Tanken var att ha något att läsa om jag nu dukar under för en influensa eller förkylning. Det var svårt att välja, men jag kom hem med en ganska ny bok (tror jag); Jean Kwok's "Girl in Translation", och en bok av Colm Tóibín; "The Master", som tydligen skall handla om Henry James.

Nej, nu får det vara slut för denna gång. Jag har just hittat en artikel om en ny bok av Audrey Niffenegger ( The Queen of Wierd!) som jag dessutom råkat rekommendera på FB utan att ens ha läst den....

Höstsonat

Istället för att skriva om bok-klubben som ju nystartade, lägger jag in en bild på starar, och avslutar veckan. ( Bilden är snodd..)

Sista Kvällen innan Vintern.

Det är alldeles för sent och hjärnan är tom efter en lååång vecka, men... det är ju den susta kvällen innan Vintern och kanske kan jag få till någonting litet ändå.
Jag läser mycket för tillfället. Just nu håller jag på att ta mig igenom "If nobody speaks of remarkable things" av Jon McGregor. Den har ett alldeles utomrodentligt vackert språk, och det verkar som om det är just det som får mig att vakna till liv för tillfället. Jag är helt fascinerad av rytmer, vändningar, färger i språket, och bryr mig nästan inte om VAD en bok handlar om, bara berättande fängslar mig. Lite som man kan tänka om musik; det spelar ingen roll vem som sjunger, om inte låten är bra...
Annars, ja annars är detta den ljuvligaste hösten någonsin (jag minns inte väder direkt...). Solen fortsätter att stråla, det är ljumt och skönt, man kan fortfarande fika utomhus, och det är besvärligt att anpassa klädseln; morgonens cykeltur med handskar och kängor, och lunchens cykeltur i bara t-shirt! Nejdå, jag klagar inte, au contraire, om detta fortsätter blir det en vinter att glädjas åt. Om man till detta lägger det faktum att vi i början av december kan fira tjugoårs-jubileum (flytten hit), så finns det ingenting att klaga på.
Mer om böcker; vänninan lånade mig "The Help" och stressade mig genom att säga att hon egentligen lovat den till någon annan, så " hop to it!" Den var underhållande, och inbjöd tack och lov till sträckläsning, men den gick ju inte att jämföra med McGregor's bok.

Favorit-téet ( mynta/lakrits) är slut på Monoprix, och jag sörplar en mer än lovligt fadd "verveine" på påse. Så trist! Att något vått kan ge en så torr hals är förmodligen en bragd i sig! Klockan skall ställas om vad det lider. Just nu visar den 23.15, och jag gitter inte mer. Nacken stretar emot, vilket gör att entusiasmen tryter ganska raskt.
Det får räcka så här...

Same, same, but different...

Man kan väl anse att sommaren är slut nu, vilket är helt i sin ordning även om termometern forfarande visar ca. 25 grader. Eftemiddagen spenderades i Nice, alltid lika trevligt, men jag har nog fått nog av den gamla stan nu. För många människor, för dåliga grälla affärer, ja för mycket av det mesta helt enkelt, gör att jag nog lika gärna kan gå på fredagsmarknaden i Vence... eller låta bli.

Hur som, det var inte det jag skulle skriva om, utan om hur allt blev annorlunda utan att jag märkte det.
Konstigt, för jag är den första att hävda att allt förändras. Någonstans, någon gång under sommaren blev jag en annan människa. Hur det gick till, eller varför, vet jag fortfarande inte. Mest märks det på att jag inte biter ned mina naglar längre. De halkar käckt över tabgentbordet, och de som känner mig vet att detta inte hör till vanligheterna. Resten av förändringen är lite svårare att få grepp om, men kortfattat kan jag säga att jag inte bryr mig längre. Det låter kanske negativt, men jag menar det i den allra positivaste form. Jag bryr mig, men bryr mig inte om att jaga upp mig, att reagera urskillningslöst (kan detta vara rätt stavat?). Först trodde jag att jag kanske bara undertryckte "naturliga" känslor, eller att jag blivit luttrad ända in i själen. Men jag tror inte det, det känns mera som något positivt. Som att jag slutligen lyckats finna en inre stabilitet som inte ruckas än hit än dit beroende på vad som sker omkring mig. Som att jag är mig själv nog, utan att för den saken skull känna mig överlägsen. Bara förnöjd.
Märkligt så det kan bli...

Summer continued...

Vi verkar ha kommit i ordning något så när, och min lilla datorhörna ärinredd igen. Visserligen vill jag ha en annan stol, fåtölj, och ett annat bord, men ändå, det funkar. Sommaren är fortfarande i allra högsta grad kvar med just nu knivskarp skärpa och strålande sol. Söndagens väldsamma åskskurar lättade upp den tryckande fuktiga hettan. Idag var det till och med lite "kallt" om armarna när jag cyklade till arbetet i St. Paul. Tre timmar var jag där, sedan dess har jag bara haft lunch, och lagt en tvätt i maskinen. Familjen har dragit till begen för långpromenad, och jag inväntar tvätten och fika med väninnorna klockan fyra. Life is good!
Vad som inte är good är min rubrikbild som är alldeles för bred. Ialla fall för min ålderstigna dator. Vi får väl se om jag lyckas ändra bilden till en mer passande... Det är besvärligt att komma igång med bloggeriet, helst när jag ju vet att det faktiskt uppskattas på vissa håll- Oh pressure! Men eftersom jag på något sätt fungerar bäst under just press skall det väl gå. Hade jag inte haft tre bloggar hade ju livet varit lättare, men nu är jag ju som jag är...
Ah! nu minns jag vad jag egentligen skulle skriva om! Nåväl, det får vänta tills nästa gång.

Hemma igen

"La rentrée" är i full sving här, och jag med den. Hittills har jag bara hunnit svettas ymmnigt i ivern att återställa hemmet till privatbruk.
Jag återkommer snart med bilder och berättande. Först får det väl bli en sammanfattning av sommaren, och sedan får vi se.
Nu steker solen utanför fönsterluckorna, havet skymtar i Medelhavsdiset, pizzan luktar såå gott, och det röda är uppkällt.
A bientôt mes amies!

Sommarlov

Den här bilden är visserligen redan på Facebook, men passar bra här också. Just nu är jag ute med kameran så mycket att den mesta energin går åt till fotobloggen. Jag återkommer med mer text längre fram, just nu är bilder roligare.
Passez un trés bon été tout le monde!

Tidig morgon i grått

Midsommardagens morgon verkar gå i grått. Fast det är himla tidigt ännu eftersom hundkräket helt enkelt vägrade lyssna då jag för andra gången försökte stävja ett alltför tidigt uppstigande. Hon var hungrig helt enkelt, och jag hade att välja på att gå upp, eller bli trampad på i sängen utan en chans till mer sömn. Nu blev det ju inte mer sömn efter utfodringen heller eftersom jag stod ute i snålblåsten i bara särken och väntade på att vilket ögonblick som helst bli regnad på. Nu sover kräket, mätt och lugn,medan jag ligger med en överhettad dator på bröstkorgen och är tveksam till att fånga denna dagen... men frukosten hägrar i den snaraste framtiden, så det skall nog gå. Problemet är ju att när man är "houseguest" som jag ju är förnärvarnde, så vill man inte störa. Visst man får, och ibland till och med ombeds att känna sig som hemma, men ändå, det låter sig inte göras på ett avslappnat sätt. Att duscha väsnas mindre, men frukost är ju så mycket roligare att börja med. Helst en dag som denna som verkar vilja gå i grått, och kanske även vått. Vi får se...
Jag har i alla fall läst utt min Barbara Pym, "Some Tame Gazelle". En lågmäld trevlig bok om den engelska landsbygden, med dess "spinsters", "curates", och eviga thé-drickande. Titeln är ett utdrag ur följande:
Some tame gazelle, or some gentle dove:
Something to love, oh, something to love! av Thomas Haynes Bayly.
I den andan går boken, som som sagt är trevlig, och mycket opretentiös. Det skall bli trevligt att nu botanisera i kära Cara's bokhyllor efter en passande motvikt. "Galileo's Daugther" som jag har med mig sparar jag nog till besöket hos Lillebror. Nu har jag just tittat närmare på Mr Haynes Bayly, men han verkade inte riktigt vara min stil, så jag struntar i att länka till honom. Klockan är nu tjugo över sju, och thé står högst på listan. Bonne journée!

One blog too many...

Att ha tre bloggar, en FaceBook-konto samt en vedeldad IT-uppkoppling borgar inte för snabba och eviga uppdateringar precis. Men nu är jag på visit hos kära Countrygirl som har adsl, så det finns inga ursäkter, det är bara att ta sig samman och komma ifatt.
Så här fin Midsommarlunch lyckades vi, ja mest CG då, få till. Just nu finns inte mer att tillägga. Brasan sprakar och det båser snålt utanför knuten. Snart blir det sol och varmt hoppas jag, med tillfällen till utflykter och promenader i denna fantastiska trakt. Tills dess...

Nejdå, jag skall inte dokumentera alla måltider här. Det kan man ju ha FB till!

Söndag

Det är inte direkt lugnare att bo på annan ort, och ändå fortsätta med det dagliga livet, far from it! Men allt blir annorlunda, framför allt kvällarna, när jag istället för att bara läsa i lugn och ro bara degar framför teven med sina säker fyrahundra kanaler....Hur som är det inte alltid dåligt med verklighetsflykt. Jag stänger av stressen och tittar på sådant som inte lämnar något som helst spår; Dr. House, Matrix, en film med Meryl Streep och han som spelade Truman Capote (Doubt, well...) osv. lägger mig svinsent OCH läser lite ändå. Vaknar förtidigt, och är trött, men att rå över sin tid alldeles sjäv ibland är värt det, tro mig!
Klockan är tre, och om två veckor kör vi genom Danmark...it beggars belief, me så är det. Jag har slutat vara panikslagen; vi har gjort detta förut med hyfsat resultat, så jag vilar trygg i min vetskap att det går bra denna gången också. OCH eftersom vi inte skall till andra sidan jorden, så gör det ju inte så mycket om packandet etc. inte blir perfekt.
Jag ser så frameot svensk sommar, men jag får erkänna att det just nu är helt perfekt här, och har varit i flera veckor. Åh om bara sommaren alltid kunde vara så här; 24 grader varmt, gassande sol.... Ja ja, det får gärna regna också, men i avsaknad av trädgård.."frankly my dear..."
Nu skall jag snart sitta upp på cykeln igen och ta mig tillbaka till St.Paul. Idag bör jag hinna sitta i trädgården i solen. Varje dag denna veckan har jag kommit "hem" för sent. Till nästa gång....
Jag avslutar med några bilder fyllda av sommarlängtan. A bientôt.

Me, myself and... books

Annars har jag ju jobbat på bibblan, och lyckades hämta hem lite att läsa nu när jag äntligen kan få läsa utan att ha en ANNAN konversation samtidigt...
Förutom Maggie O'Farrels "The hand that first held mine", som jag fick, har jag nu även Anne Enrights (väldigt udda verkar det som om) "What are you like?". Bokklubben läste, och gillade "One Thousand White Women", av Jim Fergus, så vwm är jag att fryna på näsan?
Tre böcker, tio nätter... Hardly! Jag skall kånka med en laptop och några ilmer som familjen inte vill se...Nämnde jag BLISS?

Nedräkning

Tiden tuffar på som ett tåg på väg från perrongen, och jag skumpar stånkade jämsmed, dömd att missa sista vagnen. Ja, så känns det, men det brukar bli ett bättre slut; tåget glider ut från stationen i Alesandria, vi trycker korken ur skumpan.... men jag är ju inte riktigt där ännu, tyvärr! Just nu är livet en röra, och jag är så glad att jag sagt ja till att sova tio nätter hos min kära lilla Maguy (Marguerite) som sällskap när ordinarie sällskapsdam är i Rumänien. Maguy är syster/svägerska till min franska familj, och jag har arbetat hos henne tdigare. Hon är nittio nu, och en ständig källa till visdom och glädje. Efter de hårda törnar hon fått, och den uppväxt hon haft, så är jag för evigt vördnadsfull... hon har en livsglädje och pragmatism som jag säkerligen aldrig kommer att ens tangera. En sann källa till inspiration.
Annars rullar det på ganska bra (tåg-allusionen igen!) och även om jag ibland hänger mig åt vridna händer och ett allmännt ock ock OCK, så kommer allt att sluta fint. Avresan är den fjärde, och det är fortfarande långt dit. Danska huset är i stort sett iordning efter golf, och vänninor i trädgården. Dansk lägehet som vaktas skall åtgärdas i veckan, som även beskö hos ortoped (AJ! mina hälar!!) och många fler besök för ansiktsmassage. En facial skll även hinnas med, samt givetvis en "once over" på benen, bikinilinjen, armhålorna. i sista stund (what else?) skall även läkare besökas, kanske gynekolog (BORING!) samt div. affärer för inköp av franska nödvändigheter till mig, samt de nära och kära; sprit, tvålar, skrubbutrustning och allt annat som dyker upp i sista minuten. kom just ihåg presentkortet på Sephora... parfym? Mineralpuder?... A girls work's never done!
Men, jag har böcker fråm bibblan, och som sagt tio kvällar/nätter i lugn och ro...BLISS! dessvärre har jag nog ingen nätanslutning, men jag lär ju vara hemma någon gång varje dag, så fortsättning följer.

Mellow Yellow

Dagen har spenderats med en handske på handen, och gul färg på sagda handske. resultatet blev en fondvägg i solgult "vax". Ny fin hylla skall gå från vägg till vägg, och nya konsollerna är riktigt fina. Nya sängkläder är också beställda, och resten av Studion blir fräscht ny-vit! Nästan hela sommaren är uthyrd, så varför inte? Hoppeligen är det fortfarande fräscht när vi kommer hem igen...

Maj, igen...

Nu har jag inte lust att skriva. Jag har redan delat med mig av mina foton på andra ställen, men kände ändå att borta bra osv...

Varm vårhund!

Liten, liten orkidée

Curly ferns..

Våren har blivit sommar...Lovely!

Sweet May

Våren har blivit till sommar, och jag hann knappt med! Tiden har varit fylld av världsliga ting, och inte örrän nu hinner jag sitta ned (en liten stund på lunchen) och skriva. Kanske säger jag nej lite för sällan, eller också är det bara så att jag fångar tillfällena som bjuds; det har varit mycket arbete, och sedan ännu mer... Ibland blir det jobbigt, men det går över ganska fort, och nu nät jag sköter min hälsa lite bättre så tar jag mindre stryk. Det är roligt också, att ana utmaningar, och sedan också faktiskt klara av dem! Men nu börjar jag bli lite less på det hela, och ser fram emot att ha tid till gymnastik och bloggande igen. Ja vi skall visserligen måla om, och fixa och dona in i det sista som vanligt, men ändå. Förhoppningsvis är det man gör för sig själv något mindre betungande. Och i fjärran hägrar skumpan på tåget när vi korsar Po-slätten!
Innan dess skall jag ha en liten "do" i min trädgård. Ja alltså i den som jag har tillgång till. Några damer, tjejer... de flesta från bokklubben, och så min amerikanska väninna. En amerikanska till var bjuden, men hon anländer för sent, så jag får väl ha två små tillställningar. Jag har absolut inte tänkt igenom detta, utan bjudit utan se slutresultatet framför mig. Vi får se hur det avlöper, och vad jag skall bjuda på. Jag har redan en rejäl ost, och till den hemmlagad "sylt", och efterrätten är också OK... men vad börjar man med? Det lär väl lösa sig, men jag får erkänna att jag kanske skulle tänkt efter före...
Imorgon är det dags för Nice igen, och ett besök på hospitalet. Kanske passar jag på att turista efteråt. Jag har avstyrt arbete (screw the money!) och om vädret tillåter tänkte jag eventuellt promenera, ta kort, vara ensam....
Rapport kommer förhoppningsvis.
A+

Quick, quick!

Eftersom jag använder min egen blogg som utgångspunkt för att läsa andras bloggar är jag här, och har inte tid, men ville ändå "touch base".
Snart är det påsk, och jag håller på att bli galen. Galen på mig själv som säger ja till lite för mycket, galen för att det inte är första gången... Never mind!
Så snart mina åtaganden är över ( lunch, middag och frukost för visiterande danska golfare...) Samt en em middag, och ett cocktailparty...) skall jag chilla så fett att det inte finns ord!
Tills dess passar jag på att önska mina närmast sörjande en Glad Påsk, och Hurra! för första Maj!

Söndagen...

har varit riktigt lyckad, detta fastän hela morgonen var höljd i dimma. Ja inte min, ingen bakfylla eller så, utan bara våldsamt skiftande temperaturer som gör att Cagnes sur Mer känns som San Fransisco... Hur som. Eftermiddagen blev till en enda lång dröm av sol och värme. Jag lade mig i "vår" lilla muromgärdade trädgård, i bara mässingen, och NJÖT! Till och med, bokklubbens bok passade perfekt. Nivån som är skrämmande lik Harlequin var precis vad jag mäktade med i hettan. Lillis sov i skuggan, Mr. grävde (fast stillsamt) ett hål till nya citronträdet som vi lyckades plantera fastän det var svintungt. Gräset klipptes (jag dåsade), och sedan firade vi med att sätta på bevattningen och ta varsin gin-tonic. Söndag...Thank God!

Slutet på arbetsveckan

Jag hade inte alls tänkt att blogga. Nacken värker och det har varit en lång, lång dag. Arbete från halv nio till klockan sex. ja det låter väl inte så himla mycket, men det var många olika saker som gjordes, och på två ställen, och jag cyklade kilometervis i uppförsbackarna...
Anywho, nog om det. Nu är det sen kväll, och familjen sover i olika obekväma ställningar. Wow! jag insåg inte riktigt hur sent det blivit! Nåväl, imorgon blir det bättre. Jag skall rycka in på bibblan för en av "the two Irenes" har ramlat och brutit något. Efter det blir det lunch hos väninan, och förhoppningsvis kommer min capuccinokånkande väninna förbi biblioteket för att berätta om sin vecka i Israel. Allt jag vet är att hon åkte buss mellan Jerusalem och Bethlehem...
Våren är som en svensk försommar nu, helt ljuvlig och ljusgrön, och fåglarna är fortfarande i sitt esse. Fast svarthättan (typ) som väsnades i murgrönan i muren utanför vår entrée är tyst. Jag hoppas första kullen flugit ut, och att mamman och pappan dragit vidare. Alternativet är katt... så i min bok är det inte ett alternativ att tänka sig.
Aj! Oj! Rygg, nacke= ont. Jag tar Lillis på en sväng, ruckar Mr. och drar mig tillbaka.
A demain les amis!

Sol och Vår, och en ny datamaskin

Äntligen fick jag så tillbaka min gamla dator. Ja gammal är den tydligen med ca. sex-sju år på nacken. jag hade som sagt ingen aaaning om det, men med facit i hand, och en ny hårddisk i maskinen har jag förstått att så är fallet. Snälla Kim hjälpte mig enormt mycket. Inte bara genom att snällt köpa och skicka en ny (dubbelt så stor) hårddisk tillsammans med en cd fullproppad med drivers och en hel "bra at ha" avdelning. Dessutom coachade han mig via telefon och fjärrhjälp (snajdigt!), och var hemskt tålmodig. Han är min Dator-Gud för alltid!
Det känns lite konstigt med en adresslista med bara tio namn i, men det ger väl sig. Kanske hade jag lite väl mycket gammalt skräp liggande här och där, och nu när allt är borta hoppas jag att jag inte kommer att sakna allt för många filer, människor, foton mm.
Under tiden datorn varit sjuk, och jag gjort annat som att arbeta, varit på hospitalet en dag, cyklat igen mm. så kom våren. På riktigt! Nu är det så mycket vår att den knappt går att beskriva. kanske räcker det med att skriva att jag igår låg på grannterrassen i bara mässingen, med ett hav av blåregn ovanför huvudet. Ljuvligt var det, och varmt! Jag fick gå in efter en timma... Eftesom inga bilder finns kvar i datorn skall jag koppla i externa hårddisken och plocka fram ett urval vårbilder (till), men jag tror de flesta får hamna på MOODS.
Antingen gör jag det med en gång, eller också stryker jag lite... vårgarderoben har plockats fram!